Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
562
Polackerna släppte honom då genast och bekymrade sig inte om, att de misshand-
lat honom så illa, att han föll medvetslös till gatan. De stormade i stället fram till det
angifna huset, hvarest de dunkade på porten.
”Gud bevare oss!” utropade värden och värdinnan. ”Hvad hafva vi gjort att
nattron i vårt hus på detta sätt skall blifva störd.” ’
”Öppna! Öppna!” skränade polackerna.
”Hvad viljen I, mine herrar?” sporde värden.
”Öppna, din lurkl” svarade främlingarne, ”eller skola vi knacka in porten nå
ditt ruckel.” 1
Dessä ord beledsagades af slag och sparkar på porten.
Det fanns ingen annan råd än att öppna för den vilda skaran, som rusade in och
befalde fram öl, kysste pigorna och pryglade drängarne.
01 togs fram och stopen fyldes och tömdes i hastigt tempo, under det att lider-
liga visor skrålades.
Slutligen tillfrågades folket, hvarför det såg så sorgset och betryckt ut.
Värden berättade då, hvad som passerat och att han ntsändt en dräng för att
skaffa en prest, hvilken borde kunna besvärja den onde, som spelade sina konster uti
huset Hvad drängen gjorde, som inte ännu kommit tillbaka det kunde värden inte
alls begripa.
”Det var den lurken, som visade oss hit, det är helt visst!” svarade polackerna
och skrattade.
”Hit med mera öl!” ropade andra.
Man tordes inte neka att taga fram ölet.
Emellertid hade ett par af polackerna börjat att föra ett hviskande samtal med
hvarandra, hvarefter den ene steg upp och gick fram till värden, samt hycklade medli-
dande och förklarade sig villig att skaffa dit en polsk prest, som skulle besvärja hin onde
och stänka vigvatten omkring i huset.
Värden var inte mycket för det der vigvattensstänkandet, ty han var en god lu-
theran, men eftersom drängen inte kom tillbaka med någon andans man, så tackade han
den tjenstvillige polacken för hans erbjudande oeh välsignade honom för hans mennisko-
vanlighet, samt lofvade, att han skulle få ännu mera öl, om han blott kunde anskaffa en
andans man, hvilken vore i stånd att besvärja spökeriet.
Polacken gick.
Efter ganska lång väntan, under hvilken de qvarvarande polska knektarne ännu
mera berusade sig, återkom han emellertid och förde då med sig en polsk prest, men
hvilken dock inte var någon prest alls, utan i stället en i presterlig drägt klädd polsk
drabant.
Medelst korstecken helsade han de i huset varande polackerna och husfolket, samt
stänkte med. en visp kring sig vatten, som han förut välsignat. Det bäfvande folket vi-
sade honom upp för trappan och till den dödes rum, dit det bäfvande husfolket och de
fnittrande polska drabanterna följde honom.
Ju näimare han kom dörren desto mera vatten kastade han kring sig med vispen
och stannade slutligen utanför dörren, hvarest han gjorde sina besvärjelser.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
