Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
För att öivertyga såväl henne, som sig sjelf om sanningen deraf, gick han bort
till det hus, der grefven sade sig hafva bott för att af värdfolket derstädes närmare under-
bid ankomsten dit frågade han värdinnan, om grefve Hohenloe bodde der och om
han kunde få tala med honom.
"Aek, min gode herre,” svarade hon med en djup suck, "han är död och begrafven
.på Sanct Nikolai kyrkogård.”
Vid detta svar bäfvade den gamle Schnabelkopfi först tillbaka; men han bad att
få se de rum, som grefven bebott och följde derefter värdinnan dit.
Det första, han derinne fick se, var en drägt, alldeles lik den, som drabanten
burit vid besöket hos den gamle. —
Det behöfdes inte mera för att öfvertyga Schnabelkopfi om verkligheten af gref
vens dödsfall.
"Herre Gud, min fru," sade han. "Här ligger precis samma klädning, som han
hade på sig, då han kom till mig och lemnade mig denna sedelbok och dessa penningar.”
"Gud iörbarme sig!” utropade värdinnan, vridande sina händer. "Således går
han då ännu och spökar! Den stackars gossen lär pinas grufligen! Min Gud! Hvad
han måste behöfva våra förböner! Det är ingen’annan än dessa lättsinniga fruntimmer här
i Stockholm, som störtat honom i skärselden!’
"Hvad säger ni, är ni katolik, min fru, eftersom ni tror på skärselden?” frågade
Schnabelkopfi.
”Nej, jag är inte katolik, men jag tror ändock på skärselden och på den heliga
Maria, sedan den fromme polske presten var här och berörde spöket med vigvatten och
besvärjelser. Ja, det är säkert, att den presten är ett helgon.
"Förklara er, min fru," sade gubben, "har grefven efter sin död visat sig äfven
i edert hus?"
"Visat sig?” frågade värdinnan nu i sin tur. "Jo, jo, men, min herre! Den
heliga Maria skall veta det! — Vi trodde för visst, att han natten före begrafningsdagen
skulle vända upp och ned på hela vårt hus och att vi aldrig skulle få honom i grafven.”
Hon berättade derefter omständligt tilldragelserna den skräckfulla natten, då man
trott sig se liket stiga upp från sin bädd.
Schnabelkopfi, öfvermåttan häpen öfver denna berättelse hastade hufvudstupa hem
till sitt hus.
Så suart han kom in i sina rum, kastade han sig tankfull ned i en ländstol och
såg på sin hustru med vilda och förvirrade blickar.
Gumman, förskräckt öfver hans uppsyD, öfverhopade honom med frågor om orsaken
till hans synbara förvirring.
Efter ett långt stillatigande svarade han slutligen:
"Ingenting kan vara vissare, än att grefven är död och att han spökat öfverallt
i staden. Jag har i hans rum sett samma kläder, som han hade på sig, då han var här."
"Gud vare oss nådig!" utropade hustrun. ”Jag vill inte längre blifva qvar här i
huset. — Jag skulle bo i ett hus, som besökes af spöken! — Nej, min vän! Tro aldrig
det! Sådana äro de sköna besök, som din bekantskap med det Hohenloeska huset skaflat
oss på halsen! —"
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
