Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
56Ö
"Samma dag, som eder majestät skrifter under beslutet, skrifver jag till hans he-
lighet och inom kort skall eders majestät genom hans helighets egna ord varda befriad
från allt ansvar för eden.” —
Konungen tog en guldkedja från sin hals oeh hängde den öfver den påflige le-
gatens axlar.
”Tack, vördige fader,” sade konung Sigismund. ”Nu skola kättarne få sin vilja
fram. Upsala mötes beslut skall jag besegla med mitt namn och kungliga sigill, samt
med kröningseden; men den heliga fadern skall göra mig fri från edens tvång! — Herr-
liga katolska religion! Helgonen vare pris, att min moder uppfostrat mig till katolik!”
Följden af detta samtal blef, att konungen skref under Upsala mötes beslut och
bekräftade detsamma genom konungaeden vid sin kröning, som några dagar derefter för-
siggick i Upsala domkyrka under stor ståt och högtidlighet. Det berättas, att då denna
ed aflades sänkte konungen flera gånger sin högra hand, som han skulle hålla uppe i
luften, hvarför hertig Carl måste afbryta eden och uppmana konungen att hälla handen
så som sig borde.
Det var helt visst samvetet, som talade hos konungen emot de hemliga förbehåll,
som han gjorde sig, oeh hans beslut att icke hålla sin ed; ty eden behöfde, enligt den
påfliga legatens försäkran, icke hållas emot kättare.
Allt syntes emellertid vara lugnt, ehuru det jäste på djupet. Folket var mycket
misslynt med de polske ädlingarne och deras tjenare, hvilka fortforo att göra det ena
sprattet efter det andra, hvilka spratt ingalunda voro att betrakta såsom pojkstreck, utan
i stället såsom illdåd, somliga af värsta slag.
Hertig Carl sökte att visa sig såsom försonad och nöjd, med konungen så snart
Upsala mötes beslut blifvit underskrifvet och bekräftadt af konungen; men han var inga-
lunda nöjd oeh ofta brusade hans lynne upp, då han stötte tillsammans med sin fiende,
herr Klas Flemming.
När konungen återkom till Stockholm, från Upsala, hvarest han inte trifdes rätt
väl, visade han fullkomligt, hvad han bar i skölden och det syntes klart för alla, att han
ej ämnade hålla sina eder angående Upsala möte, utan att han i stället satt sig i sinnet
att återinföra i landet den katolska läran.
En historieskrifvare*) berättar:
”Konungen lät öfverlemna slottskyrkan åt sina katolska prester, hvarjemte ett
hus i staden, hvilket tillhörde en Anders Keit, inköptes för att deri katolsk gudstjenst
skulle hållas. En kyrka på Lofön öppnades för samma ändamål och Wadstena kloster
fick en ny abedissa. Men inte nog dermed. Katolikerna uppförde sig på det mest stö-
tande sätt och de lutherska predikanterna vågade knappast bestiga prediksstolarne, så framt
ej borgrarne höllo vakt om dem. Det hände under sjelfva predikan, att polackerna oeh
de svenska katolikerna gingo med mycket buller oeh förargelseväckande beteende fram
oeh tillbaka i kyrkan, för att dermed visa sitt förakt för lutheranerna. Man klagade visser-
ligen hos konungen deröfver; men han afvisade de klagande med korta svar.
Detta kunde inte annat än väcka harm och missnöje, som ökades ännu mera af
det narrspel, hvilket, enligt katolsk sed, förehades under den så kallade dymmelveckan.
*) Bäckström.
48
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
