- Project Runeberg -  Wasa-ättlingarne. Historiskt-romantiska berättelser från Erik XIV:s, Johan III:s, Sigismunds, Carl IX:s tid och Gustaf II Adolfs ungdom /
573

(1895) [MARC] Author: Wilhelm Granath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

”Eders furstlige uåde,” svarade ynglingen. ”Just nyss har hennes furstliga nåde,
hertiginnan, nedkommit med en son!”
Hertigen stirrade på ynglingen. Hans skarpa ögon fingo en underlig glans och
och antogo en mildhet, som eljest var dem främmande. En djup suck arbetade sig fram
ur hans bröst; men denna suck var icke föranledd af bekymmer eller vrede, utan fastmer
af glädje och tillfredsställelse.
Han lade sin hand på gossens hufvud och sade mildt:
”Gud välsigne dig, mitt barn! Se här en belöning för ditt glada budskap!”
Han räckte småsvennen en full börs.
Men ynglingen tog ej emot denna gåfva, utan kastade sig i stället på sina knän
och sade:
”Eders furstlige nåde! Ej för penningebelöniug har jag skyndat att meddela eders
nåde denna glädje.”
”Hvad begär du då?” frågade hertigen.
”Att af nåd få tjena i eders furstlige nådes och eder sons närhet hela mitt lif,”
svarade gossen.
”Det vare dig beviljadt! Blif man och tjena först och främst ditt fädernesland
och dö för det, om det skulle erfordras, och Gud skall löna dig!”
Gossen böjde sig ned och kysste hertigens stora ryttarstöfvel, samt sade:
”För fosterlandet och eders nåde är mitt lif vigt.”
Derefter sprang han upp.
Hertigen kastade börsen för hans fötter och gick med raska steg ur rummet för
att i sin gemåls sofrum få se sin son.
På vägen dit mötte hertigen flera af sina hofmän, hvilka berättade hertiginnans
nedkomst, troende sig vara de törsta, som buro hertigen detta glada budskap, men blefvo
i hög grad förvånade och misslynta, då de erforo, att hertigen redan var underrättad om
den vigtiga tilldragelsen.
Hertigen fortsatte sin väg och stod snart vid sin gemåls bädd. Klumpandet i
hans gång hade försvunnit och tyst och forsigtigt hade han inträdt i rummet, hvarest
hertiginnan hvilade och der vid hennes bröst den lille nyfödde hvilade. Han lutade sig
ned och kysste moder och barn;men som han såg, att hertiginnan var mycket svag, lem-
nade han snart rummet lika tyst som han kommit ochbegaf sig till sitt arbetsrum, hvars
dörr han stängde om sig. Derefter sjönk den kraftige och styfsinte, nu genom glädje
öfverväldigade och ödmjuke mannen, på sina knän och tackade och lofvade Gud, sägande:
”Ack trofaste, käre Gud och fader, alla varelsers skapare och upprätthållare! Jag
tackar dig af hjertat för den lifsfrukt, som du mig genom din välsignelse gifvit hafver
och beder dig bjerteligen, att, eftersom du har sagt dig vilja gifva din heliga anda åt
alla dem, som dig derom bedja, du måtte benåda min son med din heliga anda, hvilken
upptänder i honom en sannskyldig gudsfruktan, som är vishetens begynnelse och den rätta
klokheten, om hvilken ditt ord säger, att den derefter gör, hans lof blifver evinnerligen.
Stadfästa honom ock uti din varma kännedom; bevara honom för allt afguderi och falsk
lära, låt honom i en rätt och saliggörande tro och all gudaktighet uppväxa och deruti
framhärda intill ändan. Gif honom ett troget, lydigt och ödmjukt hjerta, äfvensom den
rätta visheten och förståndet, att han må uppväxa och tilltaga i ålder och nåd för Gud

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:56:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hhwasaattl/0585.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free