Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
576
dringar och här — liksom inom en parantes
II Adolfs födelse och på sådant sätt bidraga
Fjettrad i papismens bojor menskligheten
Låg i mörkret sänkt af fanatismens makt,.
Radband tummades oeh helga saligheten
Hölls till salu. Guld att öka påfvens prakt
Samlades i offerkistor, hvilka tömdes
Utaf falska sehackrare i presteskrud,
Herrans helga ord för mammons språk förglömdes,
Glömdes och för påfvedyrkan glömdes — Gud.
Liderliga biskopar och kardinaler
Ockrade på folkets offerlust och nöd,
Lefde under sus och dus, prakt och kabaler,
Söfde folket grymt i synd till andlig död.
Bibelns ord, en ständig sol i evigheten,
Skyldes väl i fanatismens hemska natt,
Dit den sänkts af prestefundter, kristenheten,
Och beröfvad blifvit själens högsta skatt.
Då kom Luther, korad utaf Gud att föra
Folket, såsom Moses en gång förut gjort,
Ur förtrycket och ur syndadvalen störa
Påfvens kreatur. — Hans värf var högt och stort. —
Kristenhetens bojor doktor Luther löste,
Skänkte frihet åt de djupt förtryckta folk,
Lifsens vatten ur den helga brunnen öste,
Som är Kristus, och blef bibelns ädla tolk.
Afven hit till norden spreds hans milda lära
Ordet blef förkunnadt här och folket fritt
Att så blef, är Gustaf Wasas högsta ära,
Yerket är, Olaus Petri, ändock ditt.
Påfvedömet föll och klostrens skumma cellar
Fingo tomma stå till påfvens stora harm.
Efter andlig natt blef dag bland nordens fjellar,
Folket slöt sig fritt till frälsarns hulda barm.
*
*
När från stålgrå himmelskupa
Yreda blixtar ljunga ned
Emot jordens dalar djupa,
Askan dånar hemsk och vred,
Men’skan darrar, full af bäfvan,
Jorden skälfver i sin grund,
Stormen ryter öfver häfvan,
Splittrar träd i skog och lund.
Då är fara Unaturen,
Då är skräck i hvarje bröst,
Allt, bland menniskor och djuren,
Lyss till vredens skarpa röst. —
— inflika en enkel minnesruna öfver Gustaf
till den betydelsefulla dagens firande:
Radband, , helgonben och annat bort man lyste
Och delaktig gjordes man af kristna tron,
För den gångna natt man i sitt hjerta ryste,
Älskad Luther blef och hans reformation.
Men det onda ändock ej besegradt blifvit,
Lömskt det låg på lur och spanade på rof,
Luthers ord det hårda stötar hade gifvit,
Men på seghet visade det hemska prof.
Inom kort sitt hufvud ondskans furste reste
Smög med ormens list bland men’skorna sitt gift,
Afven i vårt land man messan åter läste —
Reformatorn nu låg i sin lugna grift. —
Mer och mera bands ånyo kristenheten
Utaf öfvertro och.påfvedömets våld.
Yar till undergång den dömd då, menskligheten?
Yar till underjordens furste nu den såld?
Gustaf Wasas stolta verk i alla fogar
Knakade för påfvedömets trug och list,
Och de svenska svärd, som smidts till liar, plogar,
Blefvo smidda om. för gruflig brödratvist.
Lithurgien kom af falska jesuiter;.
Konung Johan dog och nu en katolik
Sveakungen var; för lithurgiens sviter
Led vår fosterjord, på höga minnen rik.
Då grep hertig Carl i svenska statens roder,
Kraft var i hans ord och i hans handling spord; —
Han blef lycklig far och hans gemål blef moder
Till en ädel son, en stolthet för vår jord. —
*
Plötsligt delas rymdens skyar,
Blåögd himmel blickar ner,
Solen, glädjens dag förnyar,
Allt i prakt och sällhet ler,
Fasans stunder äro glömda,
Fridens ande sväfvar huld
Med dess skatter, fordom gömda,
Uti solens glada guld
Lofsång går utur naturen
Emot himlen hög och blå,
Att på änglavingar buren
Ljusens fader ödmjukt nå. —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 06:56:50 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/hhwasaattl/0588.html
