- Project Runeberg -  Wasa-ättlingarne. Historiskt-romantiska berättelser från Erik XIV:s, Johan III:s, Sigismunds, Carl IX:s tid och Gustaf II Adolfs ungdom /
581

(1895) [MARC] Author: Wilhelm Granath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

581
ärenden blef han intagen af en ung och skön slafvinna, hvilken han köpte för femhundra
seqniner, och som efter ett är gaf honom en son, hvilken händelse längt ifrän att glädja
fadern, uppfylde hans bjerta med oro och fruktan. Kebal, som gerna ville hafva hus-
och hemfrid, gjorde sig intet samvete att förskaffa sig den genom ett brott. Hans
hustru, hvilken han under inverkan af sina begär, förgätit, kom nu äter för hans minne
och rädslan för henne dref honom att frigöra sig frän alla menskliga känslor. Han gjorde
en början med att uppoffra det olyckliga föremälet för sin kärlek och sedan han gjort sig
af med modern, beslöt han likades att uppoffra sonen. Men naturens röst började tala
allt för allvarligt till honom i hans bjerta och höll hans arm tillbaka. Han kunde inte
med egen hand utgjuta sin sons blod. — Han tog i stället barnet med sig, dock icke för
att uppfostra detsamma, utan för att gifva det döden, utan att behöfva besuddla sina
händer med detsammas blod. Han satte för den skull ut det i en ödemark och var viss
om att det snart skulle förgäs. Men försynen, som vakade öfver barnets lif, förde en
herde till stället, der det läg. Dess skönhet, dess skrik ocb hjelplösa tillständ rörde den
fattige herdens hjerta till barmhertighet och han tog den lille med sig hem till sin bydda.
— Hans hustru, lika medömkande som han sjelf, åtog sig med villighet omsorgen om
barnet och utsäg en get till dess amma. — Gossen växte emellertid upp och var redan
fyra är gammal, då Kebal på en resa kom att uppehålla sig i byn, hvarest herden bodde.
Han fäste då mycken uppmärksamhet vid sin son, som han likväl inte kände igen; man
vet ej, om han’blef intagen af gossens vackra utseende, eller om naturen hos honom
talade till barnets fördel. Allt nog!’ Han kände sig rörd, då han betraktade barnet och
frågade herden om han var dess far.
’’Nej,” svarade den fromme herden och började berätta omständigheterna vid bar-
nets finnande.
Huru bestört blef icke Kebal, då herden berättade honom, huru och hvarest han
funnit barnet! Det var hans egen son! Han kunde ej underlåta att finna det af omstän-
digheterna, af tiden och af orten för barnets finnande! Men i stället för ömhet, som ban
i början kände, blef han genom denna upptäckt intagen af ett dödligt hat till barnet.
Dock lät han ingenting märka, utan sade, att han tyckte mycket om gossen och öfver-
talade herden att sälja honom till sig för femtio sequiner. Herdens fattigdom, hans vän-
skap för gossen och hans öfvert.ygelse om, att barnet vore lyckligare i en rik mans händer
än i hans, föranlät honom att antaga anbudet. Det var långt ifrån, att han kunde miss-
tänka, att hans stackars lilla skyddsling sväfvade i någon fara genom detta köp. Kebal
hade knappt hunnit få barnet i sitt våld, förr än han ilade bort med detsamma och styrde
sina steg till sjöstranden. Gossens skönhet, hans oskuld, hans ömma åtbörder, hans rop
och tårar, ingenting kunde beveka Kebals grymma hjerta. Han sydde in sin son i en
lädersäck och kastade honom i sjön, viss om att offret numera ej skulle kunna undgå
döden. Men en nådig himmel hade annorledes beslutat: Säcken råkade fastna uti en
fiskares not och drogs en liten stund derefter upp på land, utan att Kebal blef det varse.
Den häpne fiskaren öppnade säcken och som han deruti fann ett barn, hvilket ännu litet
andades, så bemödade han sig så sorgfälligt om dess vederfående, att det återkom till
lif, och tog det hem till sin koja. — Kebals son fann allestädes känslofulla hjertan, med
undantag hos sin egen barbariske och omensklige fader. Fiskaren uppfostrade gossen i
det näringsfång, som han sjelf idkade och barnet utmärkte sig”för skicklighet och flit.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:56:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hhwasaattl/0593.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free