- Project Runeberg -  Wasa-ättlingarne. Historiskt-romantiska berättelser från Erik XIV:s, Johan III:s, Sigismunds, Carl IX:s tid och Gustaf II Adolfs ungdom /
584

(1895) [MARC] Author: Wilhelm Granath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

584
anstalter, ärfde nu hans egendom och som hans härkomst var honom sjelf oeh hans om-
gifning alldeles obekant, leide ra i irid och ro med sin hustru, utan att någonsin iå veta,
att han var gift med sin halfsyster.
Ordspråket sannades här: ’Den, som gräiver en grop åt en annan, faller ofta
sjelf^deruti’.* —
Här slutade jungfru Siri sin berättelse.
”Det var en] otäck man] den der Kebal; månne han någonsin funnits,” sade
prinsessan.1
"Kanske,” svarade jungfru Siri; "men man kan hoppas, att han blott varit en
figur i min hederliga ammas hjerna.”
”Det skola vi, min vän,” svarade prinsessan. ”Sjung nu en ballad för mig, Siri.
Veden har snart brunnit ned oeh vi vilja sedan gå till hvila.”
Jungfru Siri fattade sin luta och sjöng:
Herren Båld han sadlar sin gångare grå
— Kunde han sig rättelig betänka —
Så rider han sig på sin moders gård
—- Herren Båld träder viller öfver stigen. —
”Yaren välkommen, herren Båld, till mig
Jag liafver så mycket att tala vid dig.
Så är det väl sannt, som dig varit spådt:
Herren Båld han hafver sig en trollkona fått.”
”Och kära min moder, I talen intet så!
Gud nåde den lögnen kommer uppå. —S”
”Jo, jag såg henne uppå heden i går
Ibland alla andra trollpackor små.
Och björnen den så red hon uppå
Och ulfven, den hade hon till sadel derpå.
Och ormen, den hade hon till piska;
Jag sjelf varit der och vistats. —”
Herren Båld han svänger sin gångare grå;
Så vred han rider från sin moders gård.
Herren Båld han rider hem allt uppå sin gård,
Liten Kerstin hon ute för honom står —
”Herren Båld! Låt mig litet få lefva;
Jag mitt testamente vill skrifva! —”
Liten Kerstin hon gångar i kammaren in,
Herren Båld går efter med sju falska sinn’,
Herren Båld han slog den dörren i lås,
Der ingen var inne, förutom de två. —
”Min fader jag gifver min gångare grå
Och den skall han rida i sorgstället på.
Min moder jag gifver min silksydda särk,
Hon för mig har lidit båd’ smärta och värk.
Min bror gifver jag min gullkrona röd,
Jag vet, han frågar ock efter min död.
Och till mina kära systrar de små
Så gifver jag mina gullskrin de två, —”
Herr Båld drog ut sitt förgylda svärd,
Dermed han högg liten Kerstin tillJord.
Herren Båld han talte till tjenaren så:
”Och hvad skall jag nu taga för råd? —”
”Min herre låter sadla sin höga häst,
Så rider han dit, som skogen skyler mest.”
”Yar välkommen hem, herren Båld, till mig,
Jag hafver så länge väntat på dig. —”
”Det är inte så, du gläds öfver mig!
Då jag är så litet glader åt dig. —”
Han tog liten Kerstin i gullgulan lock,
Han slog henne ned, han ryekte henne opp.
Herren Båld låter sadla sin gångare grå,
Så rider han sig på sin svärmoders gård.
”Yälkommen hem, herren Båld till mig;
Och huru mår nu liten^Kerstin din? —”
”Liten Kerstin hon mår som allrajjäst,
Jag menar, hon lefver i himmelen visst. —·”

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:56:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hhwasaattl/0596.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free