Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
%
__5B3
”Ja, ja!"
"Erkänner du, att du tänkt okristligt?”
"Ja, ja!"
Erkänner du, att du sjelf sträfvat tili din undergång genom din slafviska lydnad
för din fader?”
”Ja.”
"Vill du blifva lycklig?”
"Ja, ack ja!”
"Du skall blifva det!”
"Ah!”
”Vill du blifva Johan Gyllenstjernas maka?"
"Ja, eders nåde!"
”Är du viss, att han älskar dig?”
”Ja, eders höghet!”
"Du skall blifva det! Du skall blifva lycklig och säll! Det skall blifva mig ljuft
att få bereda bådas eder lycka.”
”Ädla furstinna!”
”Men med ett löfte!”
"Det är gifvet, innan det ännu blifvit sagdt.”
"Lofva att alltid förblifva min trogna väninna!” sade prinsessan med darran-
de stämma.
Nådigaste furstinna! Ingen kan vara mera fästad vid eder, än jag!” svarade
jungfru Siri och kysste prinsessan Annas klädningsfåll.
Prinsessan lyfte henne upp från den knäböjande ställningen och tryckte sina läp-
par emot hennes varma panna.
*Du är uppskakad och varm, min Siri,” sade hon. ”Du har min tillåtelse att
draga dig tillbaka till dina rum och samla dig, tills herrarne återkomma från jagten, då
jag vill se dig vid tafieln, glad och vacker.”
Jungfru Siri neg djupt för sin furstliga väninna, hvarefter hon med lätta steg
lemnade rummet och med handen hårdt tryckt emot sitt häftigt klappande hjerta, och med
rodnad dels af bäfvan, dels af glädje på sina kinder, skyndade hon uppför trappan till
sina rum, der hon slöt sin inne och sysselsatte sig med sina många olika tankar, hvilka
under hennes samtal med prinsessan blifvit uppjagade till vild jagt. Den ena tanken ja-
gade och korsade den andra och hela hennes inre var i uppror.
Vi lemna henne nu tillsvidare. —
Prinsessan Anna kände en ljuf känsla i sitt hjerta i medvetande af, att hon genom
sitt görande skulle komma att se två menniskor lyckliga. —
Hon kände emellertid saknad efter jungfru Siri, med hvilken hon plägade umgås
dagligen. Hon tänkte på, att det skulle komma att blifva tomt, då Siri en gång var gift
och att det skulle blifva svårt att finna en dylik väninna.
Medan hon gick ensam i salen, ty hon kände sig ej manad att inkalla någon af
sin uppvaktning, kommo hennes ögon att falla på jungfru Siris luta.
”Om jag skulle försöka sjunga!” sade hon till sig sjelf och närmade sig den plats,
hvarest lutan hängde..
Wasaättlingarne. 50
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
