Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
594
Prinsessan Anna hade ärft sin faders konstäiskande sinne och hade äfven lärt att
spela pä luta och sjunga dertill. Men nu var det mycket länge sedan, hon rört vid någon
lutas strängar. Hon njöt mera af att höra andra spela och sjunga, än att göra det sjelf.
Nu tog hon dock ned strängaspelet och började att knäppa på de väl stämda
strängarne.
”Jäg vill sjunga min gamla ammas visa, som hon plägade sjunga för mig,” sade
hon och satte sig ned, lade lutan på sin silkesstiekade klädning och började till lutans
toner mera gnola än sjunga den gamla visan om herr Helmer:
Herr Helmer han rider i rosendelund,
Der förde han sin hök och sin hund. —
Så fermer rider herr Helmer i sadelen.
Herr Helmer han rider i rosendelid,
Der möter han jungfruns bröder^sju.
”Herr Helmer, herr Helmer, rid oss ej så när;
Yi hafva dig icke af hjertat kär,”
Herr Helmer han slog sina handskar i jord:
”Här skolen I finna en riddare god.”
Herr Helmer han svänger sin gångare kring
Och bröderna sex han fälde i ring.
Herr Lars han föll på sina bara knän;
Så tigger han lif ai herr Helmer der.
Herr Helmer han rider sig på jungfruns gård;
Herr Lars följde efter med sju falska råd.
Herr Lars drager ut sitt blanka svärd,
Högg af herr Helmers hufvud dermed.
Så satte han det på svärdsudden sin,
Så gånger han sig för sin syster in:
”G-od dag, god dag, kär syster min,
Här har du hufvudet af fästmannen din.” —
”Och är det hufvudet af fästmannen min,
Så skall du dricka af sölfkannan min.” —
Yid första drick, han af sölfkannan drack,
Sin sölfbodda knif i hans hjerta hon stack. —
Hon slog med fingrarne på de glatta strängarne några slag och ämnade sluta sin
musik; men hon blef dock sittade qvar med strängaspelet i sitt knä och försjönk i tankar.
Stundom sjöng det till i lutan, beroende på, att hennes hand kommit åt strängarne. Hon
märkte det dock inte, ty hennes tankar sväfvade ut vida omkring. Hon tänkte på Siri
Brahe och Johan Gyllenstjerna och deras kärlek och snart började hon tänka på sig sjelf
och sin egen ungdomskärlek till en ädel svensk man, som hon dock aldrig kunde få till
make, ty hennes stånd förbjöd henne att ingå ett sådant äktenskap och dessutom var nu
föremålet för hennes ömma känslor långt borta från Sverige, kanske död. Han hade blifvit
förvisad från landet, emedan konung Johan III kommit underfund med, att denne ridders-
man vågat kasta sina blickar på konungadottern, hvilken i sin tur sänkte sina till honom.
Det var på honom hon nu tänkte i sin ensamhet och utan att hon visste det
började hon sjunga:
Och. inte vill jag sörja, men sörjer ändå;
Han kommer väl igen om ett år eller två,
När liljorna de blomstra i marken.
Han kommer väl igen
Min hjertans käre vän,
För kärleken slutar så sena.
Hastigt spratt hon till. Hennes sång öfverraskade henne sjelf och utan att dröja
ett ögonblick steg hon upp och hängde upp lutan, samt ringde på betjeningen och befalde
den att ledsaga sig till sina enskilda rum, der hon tillsammans med ett par adelsjungfrur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
