Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
598
Men då tvänne hjertan knytas samman uti hymnens band,
Deras farkost lätt ej kantrar uppå sorgens öde strand.
Älsken genom hela lifvet,
Alsken, älsken ömt hvarann,
Glädjens ljus er då blir gifvet! —
Stöd din maka ädle man!
Bägrarne stötte tillsamman, sedan hofpredikanten slutat detta tal och de nygiftas
skål dracks under stor glädje.
”Fins det då ingen, som kan säga ett vackert ord till tärnorna?” utropade
prinsessan.
”Tärnorna?” svarade herr Lindorm. ”Tillåter mig, eders nåde säga, att detta
bröllop så hastigt blifvit påtänkt och fullbordadt, att några tärnor och svenner ej blif-
vit inbjudna.
”Hvad säger ni, herr Lindorm?” svarade prinsessan. ”Fins det inga tärnor? Ser
ni inte mina fagra jungfrur, hvilka sitta här med oss kring bordet? Jag vågar påstå, att
liksom ni är den lycklige brudgummens fader och jag den lika lyckliga brudens moder, så
äro mina hofjungfrur tärnor och junkrarne i mitt hof svenner vid detta bröllop, jag vågar
påstå, att det skall vara få bröllop, som kunna uppvisa en sådan mängd af
Fagra tärnor
Strålande som himmelens stjernor.;
”Eders nåde, täckes hafva öfverseende med mig,” bad Lindorm, ”att jag till den
grad kunnat låta slå mig på fingrarne.”
”Hafva öfverseende? — Nåja! jag skall det, eftersom det egentligen inte är jag
som blifvit förfördelad, utan i stället våra barns — det är ju våra barns bröllop, vi äro
på — våra barns tärnor, som ni tillåtit eder att ej observera. — Jag förlåter eder å
deras vägnar, men — blott på ett vilkor.”
”Eders nåde täckes uttala domen!”
”Att ni nu genast håller ett vackert tal till tärnorna.”
”Min nådigsta furstinna! Förelägg mig ett annat vilkor! Jag är ej talare!”
”Hvad nu?” utropade prinsessan. ”Ett kungligt sändebud, som ej kan tala?”
”1 statssaker kan jag föra ordet — — — ”
”Men blifver stum vid måltidsbordet?” rimmade prinsessan.
Lindorm höjde tigande sitt glas mot den glada värdinnan, hvilken nu sade:
”Min eviga onåd, om ni inte nu genast talar till tärnorna.”
”Gud bevare mig från en sådan olycka, som eders nådes onåd!” svarade Lindorm.
Jag får väl bjuda till så godt jag kan.”
Han steg upp och förslog tärnornas skål i följande ordalag:
Uti rosigt band tillsamman
Tvänne hjertan till ett helt
Knutits och i höfvisk gamman
Tvänne makars fröjd vi delt.
Nu jag stämma vill min luta,
Qväda några enkla ord
Och i milda toner gjuta
Sång för qvinnan uti nord!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
