Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
60i
Konungen och hans rådgifvare skrattade åt hertigen och rådet samt sökte under-
blåsa splitet mellan dem. Man sade i Polen:
”Låt hertig Carl och riksens råd rifvas och slitas. Det skadar dem intet. Det
är nog åt kättare.”
Men konungen bedrog sig, då han hoppades allt godt at splitet i sitt fädernesland.
Ty Söderköpings riksdagsbeslut erkändes i alla provinserna, utom i Finland, der Klas
Flemming gick sin egen väg och förblef vid obrottslig trohet till konung Sigismund.
Det var en hård tid. Oro och storm rådde i sinnena öfverallt i landet. Den sista
återstoden af katolicismen skulle nu tagas bort och erkebiskopen befaldes att anställa
presteräfst. Detta gjorde äfven hans högvördighet på ett gripande sätt, så att hertigen
sade, att han for fram som en skarprättare och ej såsom en erkebiskop. Folket hatade
erkebiskopen för hans hänsynslöshet och man sjöng om honom nidvisor, sådana som denna:
Jag kungör eder, vänner, försann,
Hur vår erkebiskop ställer sig i Sveriges land.
Hudflänga och skölja med ämbar och spann
Både ung och gammal, qvinna och man.
Han gifter folk tillhopa, som stutar pläga tämjas;
Åldrig något äkta folk så kan sämjas.
Sakramentet vill han icke upphöja
Det må för mycket hans armar töja.
Hertigen sökte hålla alla partierna tillsammans och anklagade såsom riksförrädare
de herrar, som vägrade att lyda honom och höllo sin ed till konungen. Slutligen ledsnade
hertigen på allt detta och afsade sig riksföreståndareskapet till herrarnes stora belåtenhet.
Men bönderna voro ej belåtna dermed. De skrefvo till hertigen och bad honom
att återtaga riksstyrelsen.
Den 4 December 1696 hade hertigen i Eskilstuna ett sammanträde med allmogen
och resolutionen af detta sammanträde blef böndernas önskan, att hertigen åter skulle fatta
riksrodret, samt att riksdag skulle utlysas.
I samma syfte arbetade dalkarlarne och på nyåret 1697 samlades de vid Tuna
och uppsatte der samt utsände i riket en skrifvelse, hvari det bland annat hette:
’Vi viljom ieke flera regenter hafva, än som vår lagbok förmäler, der det står:
Ofver allt Sverige eger ej konungen vara mer än en. — Och eftersom konungen sjelf icke
inrikes är och hans son och hans broder äro öfvermagar, så kunnom vi och viljom vi icke
känna någon annan för rikets föreståndare än hans furstlige nåde, hertig Carl. Vi hafvom
derför samsat oss med honom att hålla möte i Arboga, dit vi bedja eder alla komma.”
Riksdagen kom till stånd och allmogen strömmade till Arboga. Så småningom
infunno sig äfven adels- och presterskapet; men många af de höge verldsliga och andliga
herrarne skulle helst hafva blifvit hemma, om de blott vågat det.
Klas Flemming infann sig emellertid inte till denna riksdag, lika litet som han
kommit till riksdagen i Söderköping.
Öfvermåttan stormig var denna riksdag, hvilken hertigen öppnade på sjelfva torget
i Arboga.
Flera adelsmän hade skrifvit återbud. Nils Gyllenstjerna skylde på hög ålder och
ursäktade sig derför, att han inte kunde komma. Hogenskild Bielke skref, att han ej kunde
Wasaättlingame. 51 a
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
