Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
602
komma tillfolje af en svår sjukdom. Men vidriksdagens början öfverlemnades af herr Erik
Goransson (Göran Perssons son) till hertigen ett bref från herr Hogenskild Bielke till rådet
Erik Göransson var skrifvare hos hertigen och en ypperlig spion. Han hade uppsnappat
detta bref och ofverlemnade det till hertigen i stället för till rådet, emedan han var viss
om, att brefvet innehöll något af intresse för hertigen att veta. - Detta var äfven för-
hållandet; ty herr Hogenskild förklarade för rådet, att han mycket väl skulle kunnat
komma och att hans illamående var blott en obetydlighet; men han ville ej infinna sig till
riksdagen, emedan han hatade hertigens magt och ansåg sig ej kunna bryta sin en gång
gifna ed till konungen. För samma orsaks skull infunno sig vid riksdagen ej heller herr
Gustaf Banér och herr Erik Sparre.
Man kan förstå, hvilken verkan detta bref skulle göra på hertigen. Ett oförsonligt
hat till de nämnda herrarne intog hans sinne.
Några adelsmän hade rest omkring till bönderna och uppmanat dem, att ej in-
nna sig yid riksdagen i Arboga. Men dyrt fingo dessa herrar plikta för dessa upp-
vighngsforsök, ty de blefvo af bönderna gripna och såsom fångar förda till riksdagen i
Arboga. Hvarest en domstol nedsattes för att döma dem. Dessa herrar framfördes på
torget, hvarest hertigen i barska ordalag frågade dem, om de underskrifvit Söderköpings
riksdags beslut, hvartill de jakade. Hertigen sade då, att de hållit det löfte, som de genom
denna underskrift gifvit, såsom äreförgätare. I detta tillmäle instämde bönderna under
väldiga rop, höjande sina klubbor och yxor, samt ropande: "Ja, ja!” Hertigen frågade
bönderna, om de ville hjelpa till att straffa dessa äreförgätne män, hvarpå bönderna äfven
ropade ja! — "När laga dom blir fäld, skall straffet drabba dem!" förklarade då hertigen
och förordnade med detsamma om domstolens organisation. _
"Gud bättre den, som kommer under allmogens dom!” sade de herrar, som jemte
hertigen stodo på majestätspallen, till hvarandra och när ridderskapet och adeln sedan
samlades på rådhuset, fäldes många hårda ord om hertigen, för det att han låtit bönder
doma adelsmän. Detta kom till hertigens vetskap och han skref derför till de knorrande
herrarne dagen derpå:
Vi hafva ej låtit någon domfälla; men Söderköpings beslut dömer dem nog, för
hvilket riksens ständer en för alla och alla för en skola ansvara. Alltså hafva bönder
deri så mycket att säga öfver adeln, som adeln öfver bönderna.”
Hertigen visste, huru han skulle taga bönderna och på deras skuldror ville han
bygga sin magt; hvilken, det insåg han,måste utvecklas till konungamagt eller ock för-
rntas tin ett intet. — Men uti hvilket fall som helst, ville han hafva stöd af bönderna. -
Han kände troheten hos kärnan af det svenska folket. —
De anklagade herrarne undsluppo lätt nog; men förfarandet mot dem visade, hvad
herrarne hade att vänta, om de inte skyndade att göra gemensam sak med hertigen och
bönderna. Många af adeln måste också sedermera beqväma sig att underteckna Arboga
riksdags beslut. Hertigen for sjelf omkring och skaffade underskrifter, medan andra å ■
hans vägnar sammankallade folket häradsvis i samma ändamål. — Värst blef det för
rådsherrarne.
De ämnade först med väpnad hand uppträda mot hertigen och brefvexlade flitigt
derom, men kunde ej komma öfverens om utförandet. En del af dem uppehöllo sig i
Westergötland och ville, att resningen skulle börja der; en annan del, som vistades i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
