Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
612
”Välkommen, Nils! Du känner den gamla seden i vår familj, att denna pokal
.tömmes för konungen.”
Bielke tog emot bägaren sägande:
”Din skål, Margareta, tömmer jag med glädje i botten!”
”Nej, Nils!” svarade jungfrun. ”Spar din höfviskhet, till dess du som en trofast
svensk hyllat din och vår herskare!”
”Jag dricker för den, som jag i mitt hjerta svurit trohet!” svarade Bielke.
Men jungfrun lät ej slå blå dunster i ögonen på sig, utan svarade:
”Jag tackar dig å vår konnngs vägnar.”
”Din taek mottager jag blott å dina egna vägnar, Margareta,” sade Bielke och
sänkte bägaren, hvilken han fört nära sina läppar.
”Nej, Nils! Jag menar, hvad jag säger,” invände jungfrun, ”och jag tackar å
konung Sigismunds.”
”Är det ditt allvar? Skämta inte, Margareta!” utropade herr Nils.
’Jag skämtar inte!” svarade jungfrun.
Då satte Bielke bägaren från sig med förakt och sade skarpt:
”Aldrig skall jag dricka konung Sigismunds skål! Förr skola mina läppar spricka
af torka, än jag skulle fukta dem i vin uti en skål för denne usle konung.”
”Vi äro vana vid, att riddersmän välja sina ord i dessa salar!” sade fru Banér.
”Förlåt mig!” bad Bielke. ”Hettan öfverraskade mig; jag glömde att jag stod
inför tvänne qvinnor. - Men dömen mig ej för hårdt. I och hela eder familj, ären till-
gifne konungen. Må så vara! Jag kan ej annat än högakta eder trohet. — Jag hyllar
mig till hertigen, I förakten mig derför. Men jag beder eder, att, innan I fördömen
mig, få förklara, hvarför jag räknar mig som hertigens man och drager mitt svärd i
hans och Sveriges tjenst mot konung Sigismund. Sedan I erfarit det, skolen I måhända
döma mig mildare än nu.”
Tala, Nils! Gud gifve, att du hade sådana skäl, att de ingåfve aktning,” sade
jungfru Margareta.
”Tack för det ordet, Margareta!” utropade Bielke, derefter vände han sig till fru
Banér sägande:
”Får jag tala?”
Hon gjorde en bifallande rörelse med ena handen och Bielke sade med öfvertygelse:
”1 tron, att folket tänker såsom I. Men det är ej förhållandet. Dock mån I ej
klandras derför; ty I kännen ej landet mera, än dess konung gör, det vill säga, platt intet,
— I bedragen eder. Jag har ridit genom hela Svea land hit ned till Kalmar och öfver
allt, hvar jag farit fram, har jag med jubel helsats, då man fått veta, att jag var hertigens
kurir. I hvarje bondgård, der jag rastat har satts fram för mig Jen bästa kosten och
det skönaste helgdagsölet. Mig har beståtts utmärkta bäddar, att jag legat som på ejder-
dun. Men inte nog med det. Min springare har ansats och vårdats med en kärlek, som
varit rent af häpnadsvärd och när jag sedan kastat mig upp i sadeln för att rida vidare
hafva byarnes män och qvinnor, unga och gamla, höga och låga samlats kring mig och
tiyckt mina händer, samt med mig sändt en helsning till den gode hertigen. Tron I ej
att en sådan kärlek har sin orsak?”
”Förklara oss den, Nils,” sade jungfru Margareta mildt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
