Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
614
vid vår familj. Dock, ni sjelf gör eder omöjlig för en sådan förening och hvad helst ni
hoppas, så dödar ni ert hopp med första kula, som ni skjuter af mot konungens armé!*
Hon gick mot dörren. Då hon var nära denna, vände hon sig om och kallade
på sin dotter, hvarefter hon lemnade rummet.
Jungfru Margareta steg upp från stolen och följde sin moder; men just då hon
lade handen på dörrvredet, sade Bielke mildt:
”Margareta! Missförstådd och missaktad äfven af dig!”
Jungfrun hejdade sig, derefter släppte hon låset och sprang fram till Bielke samt
slog armarne om hans hals, sägande:
”Nils!”
”Margareta1* svarade han.
Jungfrun ämnade säga något; men hon skyndade sig i stället ut ur rummet från
den förvånade barndomsvännen. - Jungfruns fina hörsel hade uppfångat ljudet af sin
faders steg och derför gjorde hon denna manöver.
Bielke hade inte hunnit att hemta sig från sin förvåning, förrän herr Gustaf
Banér inträdde, bärande det hertigliga sändebrefvet i handen.
Så snart herr Banér kommit in i rummet, sade han med bestämdhet:
”På detta långa bref, med förmätet hot från hertig Carl, har jag blott att helt
kort och godt svara, att intet på jorden kan förmå mig att svika den trohetsed, som jag
svurit konungen och fäderneslandet.”
Han lemnade Bielke brefvet, samt fortsatte:
”Det onda försåt, som hans furstlige nåde stiftat i riket, må han sjelf svara för
inför en högre domare.”
”Herr riksråd!” sade Bielke.
”Edra invändningar båta intet och jag beder eder derför, att I måtten förskona
mina öron från dem. Ej ens den skickligaste hårklyfvare skulle kunna våga neka till,
att hertigen gjort uppror mot sin brorson, hans majestät konuBg Sigismund. Ingen skall
heller kunna neka till, att sådant är straffvärdt och det skall äfven blifva straffadt.”
”Är detta det svar, jag får öfverbringa till hans furstlige nåde?”
”Jal”
”Föga glad lär hertigen blifva deråt.”
”Det är möjligt.”
”Hertigen med det svenska folket kring sig skall veta att — — — —.”
”Intet ord derom!”
Guds dom kanhända faller redan i morgon, hertigen med sin här är nära konun-
gens polska armé.”
”Må domen falla!” svarade riksrådet med lugn och värdighet.
Bielke kände sig illa berörd af denna värdighet och fasthet. Skulle han nu lemna
det Banérska huset. Han hade ju så mycket på sitt hjerta att säga. Det blef alldeles
tyst i rummet och riksrådet tycktes endast vänta på, att han skulle gå, då nu ärendet
var uträttadt. — Slutligen lossades emellertid tungans band hos herr Nils och till Banérs
förvåning tilltalade han honom:
”Herr riksråd!”
”Herr Nils Bielke!” svarade Banér.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
