Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
618
”Väl sannt, mitt barn; men jag är ej ensam om detta förtroende.”
”Jag hatar den der jesuiten, fader!”
”Hatar? Hvarför?”
”Det vet jag ej!”
”Visserligen har han en annan religion än vi; men detta bör ej föranleda hat,
som är en styggelse för Gud. Mins, mitt barn, apostelen Pauli ord: ’Hvar och en blir
salig i sin tro.’ — Men ej mer derom. Konung Sigismund har kallat mig ut till strid.”
”0, min Gud!”
”Frukta dig ej, dotter! Det är min pligt att lyda och ej förgäfves har konungen
kallat mig. Gå till din moder, barn. Jag måste ställa och styra i mitt hus, de få timmar,
som äro qvar af dagen.”
”Skall du så snart i fejd?”
”1 morgon!” svarade Banér och lemnade rummet. —
Fru Banér hade dragit sig tillbaka till sin enskilda frustuga, då hon lemnat sin
dotter och Bielke i den allmänna. När nu Banér lemnade sin dotter ensam, skyndade
hon in till sin moder, hvilken vid hennes inträde sade:
”Har Bielke den fridstöraren gått nu. — Min Gud, så blek du är, flicka! Hvad
fattas dig? Har Bielke — — —*
”Nämn aldrig mer hans namn, moder!” sade jungfrun med fasthet.
”Som du vill! Han fins ej mer!”
”Nej, han fins ej mer; blott här!” svarade jungfru Margareta och pekade på
sitt hjerta.
Fru Kristina räckte sin dotter handen och tryckte den ömt.
”Moder!” sade efter ett ögonblick jungfrun.
”Ja, min dotter,” svarade fru Banér.
”Min fader — — — — ”
”Hvad är det? Säg ut! Hvad är det med min make?”
”Min fader är af konungen kallad till strid.
”Hvad säger du, barn! Gud förbarme sig öfver oss!”
”Amen!” sade jungfrun.
”När skall han draga ut?”
*1 morgon!”
”1 morgon redan! Min Gud! — Redan i morgon!”
Hon lutade i handen sin panna och stora tårarar sipprade fram på hennes
ögonfransar.
Den 14 Augusti, lemnade konungen Kalmar och seglade till Stegeborg, dit han
anlände efter åtta dagars äfventyrlig segling, emedan flottan styrt fel och kommit in bland
grund och skär.
Oupphörliga sändebud kommo från hertigen till konungen. Men ingenting blef
dock afgjordt. Allt var sig likt. De båda härarne, konungens och hertigens, stodo färdiga
att möta hvarandra till ett afgörande slag. Slutligen den 8 September sände hertigen ett
bud till konungen, ett sista bud, sade han, och begärde, ”att inom två timmar få bestämdt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
