Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
639
svar och tal derför af fader och moder uppskattades högre än de verkligen voro värda.
Men detta var ingalunda förhållandet, ty hvarken hertigen eller hertiginnan klemade med
barnet, eller kittlade dess fåfänga, ej heller läto de gossen förstå, att de voro förundrade
öfver bans urskiljning och dessutom talade prinsen ofta vid andra personer, dels kända
och dels okända, då hans föräldrar ej voro närvarande, och alla som kommo i beröring
med honom, uttalade sin oförstälda beundran öfver en sådan begåfning hos ett barn.
Prins Gustaf Adolf utmärkte sig, utom för sin ovanliga fattningsgåfva och sitt
skarpa förstånd, för ordning och flit, samt var dessutom begåfvad med ett sinnelag, som
inte kände någon räddhåga, på samma gång, som han mycket tidigt gaf prof på en godhet
och mildhet, hvilken var desto mer i ögonen fallande, som han hade att brås på stränga,
för att ej säga hårda föräldrar.
Prinsen hade en särdeles stark kroppskonstitution och ett behagligt utseende,
hvaruti parade sig på ett anslående sätt mildhet och bestämdhet. Hans ögon voro stora
och blå, samt mycket kloka. Såväl själ som kropp vårdades på det omsorgsfullaste af
hans föräldrar, hvilka hyste stor kärlek för sitt barn.
De bästa lärare, som kunde erhållas, sattes till prinsens och hans sex år yngre
broders, Carl Filips, handledare i kunskapers och vetandes inhemtande. De som bestridde
detta lärarekall, voro de båda hjertegode och lärde männen Johan Skytte och Otto von
Mörner. Axel Oxenstjerna berättar om Gustaf Adolfs lärarer
”Dessa uppöfvade honom i alla för en konung nödiga stycken och Skytte isyn-
nerhet i det latinska språket, samt i historien och Sveriges lag. Som hans herr fader var
en allvarsam regent och stridbar herre, samt hans fru moder, utom till kroppen dägelig
och väl vuxen, af mod och sinne hög och ädel; så vardt oek han strängt uppfödd och
hållen till arbete, dygd och mandom.”
Redan som barn tog fadern sin son med sig på sina resor, och derigenom här-
dades hans kropp och — säger en historiebeskrifvare — ”utbildades till ett tjenligt
verktyg för hans starka och ständigt arbetande själ,” hvilket uttryck innebär stor sanning,
ty en stark själ behöfver för att komma til! sin fulla rätt ett starkt omhölje. Eu samtida
diktare vid namn Johan Loccenius *) qvad om konungen och den unge prinsens resor,
”att liksom örnen drifver sina ungar ur boet för att lära dem att sträcka ut sina viDgar
till flykt, så förde konung Carl IX sin son mot fienden för att härda honom för kriget
och ingaf hans unga sinne begär att likna fädren i tapperhet.”
När man vet, att prinsen på detta sätt härdades, så bör det ingalunda förefalla
underligt att Gustaf Adolfs sinne och håg för krigiska öfningar tidigt väcktes.
En häfdatecknare**) berättar;
”Det omtalas, att han som barn tillsammans med sin broder Carl Filip och andra
jemnåriga gossar till sin faders stora glädje efterapade de krigsöfningar, som han såg an-
ställas. Då hertig Carl efter Sigismunds flykt ur riket drog ned till Kalmar, hade han
med sig sin son, som då var fem år gammal. Eu af herrarne i hertigens omgifning
frågade under vistelsen i Kalmar furstesonen, hvilket af de i hamnen liggande skeppeD,
han tyckte mest om. Gossen pekade då på ett stort örlogsskepp, som kallades Svarta
*) Skald och historieskrifvare.
Starbäck.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
