Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
648
När han gick ut, fann han prinsessans hoftärnor, hvilka han helsade och som der var en
svensk jungfru, Elisabeth Oxenstjerna, så erbjöd han sig att medtaga helsningar från henne
till hennes slägt i Sverige, då han skulle tillåtas att lemna Polen.
Slutligen när han skulle anträda sin återresa, erhöll han ännu en pénningegåfva
af drottningen, liksom af prinsessan Anna, som äfven skänkte honom en tysk bönbok be-
römmande honom för hans ståndaktighet i lutherska läran. — ”Bed för mig!” voro hennes
sista ord vid svenska gränsen, der han ändtligen utvexlades på samma tid, som när han
tolf år ,fornt blef fången.
Sådan är berättelsen om Carl Carlsson Gyllenhjelms fångenskap i Polen. Efter
sin fngifvelse tjenade han med utomordentligt nit sitt fädernesland och blef en af dess mest
förtjenta söner.
Han ligger begrafven i Strengnäs domkyrka, hvarest i hans grafkor ett ståtligt
monument ar, rest öfver honom och hans såväl lands- som sjödrabbningar afbildade i ett
upphojdt arbete på grafkorets väggar. — Bredvid monumentet hänga de bojor, som han
bar under sin fångenskap i Polen. J ’
Bondekonungen’ kallades konung Carl IX och detta namn har han ärligt förtie-
nat, dels derför att han kufvade adeln, hvilken alltför högt rest sitt hufvnd och dels der-
för, att han sokte och förbättra böndernas ställning, beskyddade åkerbruket, bergsverken
och narmgarne, samt umgicks på ett mycket förtroligt sätt med bönderna, hvilka han an-
såg vara befolkningens kärna.
,_
_ Om konungen går en mängd sägner, huru han förtroligt umgicks med bönderna,
i synnerhet i Vermland, hvilket landskap var honom synnerligen kärt. — Knappast finnes
det någon koja i Vermland, hvilken inte eger ett minne af Carl IX.
I Filipstad förvaras en dryekesbägare af masurbjörk, prydd med många guld- oeh
silfvervapen, såsom ett minne af Carl IX, Bägaren kallas ”Store Gutår” och om den-
samma går följande sägen: Carl IX kom en gång som hertig ridande till Peder Jonson
i Yngshyttan, en bergsman, som han ofta besökte och han var mycket trött och törstig
af den långa ridten. Just som han red in på gården kom bondens piga upp ur källaren
med friskt dricka i en masurholk. Hertigen begärde att få dricka och drack ur holken
eller stånkan. Dryckeskärlet förvarades sedan i slägten till åminnelse af Carl och blef vida
beryktadt. Annu i dag drickes vid förnämligare besök i Filipstad ”Välkomma’ eller
”Välfärdsskål” ur ”Stora Gutår”.
Ea annan rik bergsman, som ofta besöktes af Carl IX, var Mattes på Bom. En
gång, när konungen besökte Bom och skulle resa derifrån till, Vekhyttan, skjutsade Mattes
honom med sin bästa häst. När de så kommo på sjön Yngen, föll det konungen in att
låta bergsmannen sätta sig inuti släden. Sjelf satte han sig bakpå oeh alla bönder, som
mötte dem och igenkände Mattes, förundrade sig storligen, "hvar han fått sig så gill och
grann släde ifrån och huru han kunde bestå sig en herre bakpå.”
En gång, då Carl IX oeh hans son Carl Filip gästade hos en bonde i Lindesbergs
bergslag, hörde de båda under natten, huru det ringde som af kyrkklockor. De förundrade
sig storligen och inkallade bonden, samt frågade honom om orsaken till denna klock-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
