Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
652
iS8? ,0(ί „trygghe‘ föJjde derPä· Vid hans hoi gick det strängt och allvarligt tillväga.
Med hoffolket gjordes bön morgon och afton. Till och från bordet lästes flera böner och
sjongos psalmer. Middagen åts klockan 10 och qvällsvarden klockan 4, då ett hofbröd
och ett halfstop öl framsattes för hvarje person. Maten var tarflig: I konnDgens hof-
artiklar förbjöds det till och med att bena strömmingen. Den största noggranhet och ord-
ning iakttogs och lika barsk och allvarlig som konungen var, var äfven drottning Kristina
hvilken med aln utmätte åt pigorna den tråd, hvarmed de skulle sy hennes linnen Detta
kan synas strängt och njuggt, men gifver tillkänna, att äfven de högst uppsatta ej höllo
sig for goda att lägga hand vid de simplaste hushållsgöromålen. Dessutom var tidslynnet
hårdt och krafde hårdhet. - Mellan konungen och drottningen kunde äfven vexlas hårda
ord och detta inträffade under danska kriget isynnerhet, då konungen var sjuklig och ret-
ligare än vanligt till sitt lynne. Under detta krig visade drottningen ömhet mot krigs-
fångarna Detta förtröt konungen, som misstänkte henne för att hylla danskarne och
kallade henne bland annat för ”jutekonan”. Det fans intet spår af undseende och ett
menniskolif gälde för intet.
Tjenstefolket behandlades af adeln ganska illa och nästan som slafvar. Ett exem-
pel må anföras derpå och detta exempel är så mycket mer i ögonen fallande, som den
tjensteflicka, hvarom här är fråga, icke var dotter till en bonde eller dagakarl, utan till
en prest, — Forhållandet var, att en kyrkoherdedotter vid namn Sigrid med föräldrarnes
tillåtelse antog tjenst hos en fru Ebba Bielbe. Någon tid derefter, då kyrkoherden ”var
mycket svag”, ville hans hustru, att dottern skulle komma hem ”och pigan ville ej heller
längre tjena”. Men när hon kom fram med detta sitt ärende till fru Ebba, sade denna
dertill tvärt nej. ”Pigan vore henne skänkt, liten och stor,” sade hon; och då för-
äldrarne naturligtvis ej ville låta sig nöja dermed, handlade hön med biskopen i stiftet att
han skulle sätta kyrkoherden från gället. Och icke nog dermed - hon undsade äfven
prestfolket, ”att hon med slägt och vänner skulle med dem så hålla hus, att de inte
skulle trifvas”. Det bekymrade prestfolket vände sig till Carl IX, hvilken förklarade, ”att
alldenstund föräldrar äro näst Gud rådande öfver sina barn, helst när de omyndiga äro
och då bland kristet folk ej är att lida, att man skall sälja bort någon menniska såsom
ett osjaligt djur, ej heller hafver man hört hos den svenska staten, sedan kristendomen
uppkom, af någon desslikes träldom, som fru Ebba ville tillegna sig, alltså” - måste
flickan återlemnas. — Flera sådana exempel skulle kunna anföras på de adligas våld-
förande af andras rättigheter. Och hvilka grundsatser, hvilken åskådning af lifvet måste ej
hafva legat bakom ett sådant handlingssätt? Man ledes dervid tillbaka till den af gammalt
hos de store rådande åsigfen, att lagen endast var till för de små; men att de store stodo
öfver lagen, så att de kunde handla, som om hvarken lag eller rätt fans. Otvifvelaktigt
ligger i denna omständighet, att de ofrälse mer eller-mindre förtrycktes och misshandlades
af adeln, en förklaring till den företeelsen, att folket i allmänhet höll så troget fast vid
vasakonungarne, äfven då de framgingo genom medborgerligt blod. Folket såg i konuDgen
sin naturlige bundsförvandt och beskyddare mot detta förtryck.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
