- Project Runeberg -  Wasa-ättlingarne. Historiskt-romantiska berättelser från Erik XIV:s, Johan III:s, Sigismunds, Carl IX:s tid och Gustaf II Adolfs ungdom /
678

(1895) [MARC] Author: Wilhelm Granath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

678
Under det att Gustaf Adolf lig i Narva, förirrade sig hans tankar till hans Ebba
Brahe. Hans kärlekssaga med henne skulle nu snart vara slutad; icke anade han detta
sjelf. Men onda magter voro i rörelse och han föll i ett försät; den enda gången detta
hände honom i hans lif, —
Efter jag fruktar, att jag en lång tid måste eder åsyn och umgänge mista,
så hafver jag velat detta blomster, som tysbarne ”Vergissmeinnicht” kalla, eder tili
handa sända, bedjande att i detsamma, för dess stora ringhets skull icke allenast icke
ville förakta, utan det upptaga med sådant hjerta, som det varder visserligen eder
öfversandt.”
. s^rei Narva Sveriges unge konung, den sedan i ynglingaåren store Gustaf
Adolf till ”välborna fröken Ebba Brahe,” hans ”hjertans allra käresta i verlden.” Under
fälttågets mödor och strapatser, under oaflåtliga omsorger för hären, riket, folket bar han
troget ”sorgen för henne.” Mellan truppmönstringar, marscher och sbärmytslingar, mellan
riksvigtiga arbeten och rådplägningar egnade han med fröjd sina få lediga stunder åt
brefvexhngen med eller diktande af kärleksqväde till henne och efter vunna segrar tackade
han Gud, ”som låtit honom till hennes ära öfvervinna fienderna.”
Så hade han gjort i danska kriget. Nu, då han var bunden i Narva af omstän-
digheternas magt, arbetade han oförtrutet på fredsunderhandlingar; men mellan dessa
egnade han sina tankar åt henne.
Och hon, den sköna Ebba, hur lycklig var ieke hon, då någon af hans skrifvelser
kommo henne tillhanda. De flesta af dem gjorde det visserligen aldrig, men desto kärare
voro de, som unnades henne att mottaga. Hur lycklig var hon icke, då hon sittande vid
det massiva ekbordet i sin jungfrubur på Strömsholms slott betraktade med strålande ögon
en omsorgsfullt pressad ”Eörgät-mig-ej!”
”Lilla blå blomma, hans dyra minnesblomma,” sade hon’ till sig sjelf, ”du skulle
fara illa, om jag fortfore att bära dig så, som jag gjort i dag; och jag ville icke för mitt
lit att ett enda af dina fina blad toge veck eller skrynkla, emedan det är han, som skänkt
mig dig. Lyckligtvis eger jag för dig lämpligt förvaringsrum, som också är hans gåfva;
du skall få plats der med mina dyrbaraste skatter, ty du är visserligen en af dem,”
Sedan hon ännu en gång läst det kära bref, hon på morgonen erhållet*) gömde
hon det under sidentyget och det rikt veckade spetskråset, som höljde hennes barm, öpp-
nade ett silfverbeslaget juvelskrin, af ebenholz och tog derur en med perlemo och saphirer
smyckad medaljong, som inneslöt på ena sidan en valknut gf glänsande hår och på den
andra sidan ett väl träfladt minatyrporträtt af Gustaf Adolf. Med en kyss lika varm,
som ren och blyg, helsade Ebba Brahe denna ädla bild, samt trohetsknuten af gyllne bår,
böjde derefter forsigtigt blommans späda stjelk i ring omkring den senare och hängde
sedan den mycket väl hopknäppta medaljongen vid perlbandet, som prydde hennes så
vackra hals.
”Jag tror, att jag icke här på Strömsholm behöfver skrinlägga min klenod," så
fortsatte hon sin monolog. ”Den vördnadsvärda enkedrottning Katharina Stenbock har
milda ogon och vänligt sinne; hon skall ej göra någon fråga eller anmärkning, om än mitt
smycke skulle råka glida fram och ådraga sig hennes uppmärksamhet; på sin höjd skall
*) Och hvilket ännu finnes i behåll.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 06:56:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hhwasaattl/0690.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free