Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
693
”Heder åt alla dem, som stupat!” svarade manskapet.
De la Gardie fortsatte:
”Gån nu till lekar oeh nöjen!”
”Lefve vår höfding!” svarade manskapet.
I detsamma föllo De la Gardies blickar på fångarne. Hans drag skuggades i det-
samma af ett dystert moln. Han hade ju sjelf varit fånge och kände fångenskapens för-
bannelse. Efter ett ögonblicks betänkande sade han:
”Denna härliga dag får ej fördystras af suckar och tårar. I fångar! I ären fria!
Lossen deras kedjor!” befalde han sitt folk.
Hans befallning verkstäldes genast och de befriade störtade till hans fötter, som
de sökte kyssa.
’Nej, nej, mina vänner!” sade han då. ”Varen frial I ären i ett fritt land, der
inga slafvar finnas! Sfån upp och deltagen i glädjen!”
Jublande sprungo fångarne upp och innan De la Gardie hade hunnit hindra det,
höjdes han af de befriade fångarne på deras axlar, samt bars under jubel in i slottet. Ett
större triumftåg har väl knappast någon fältherre fått.
Officererne följde med sin höfding in i slottet, der de mottogos af enkedrottningen
och hennes festklädda hof, Alla strålade af glädje utom Ebba Brahe, hvilken med för-
gråtna ögon mötte sin af enkedrottningen valde brudgum.
Mina ärade läsare torde draga sig till minnes, att en budbärare ankommit till
enkedrottningen från konungen. Det var denne budbärare som medfört det bref, hvilket
enkedrottningen sedan begagnat sig af för att öfvertyga Ebba Brahe om konungens otro-
het. — Äfven minnas mina ärade läsare helt visst, huru Ebba Brahe väntat på underrät-
telse från hans majestät och huru hon hade förtviflan i hjertat, då en sådan underrättelse
ej kom. — Var konungen väl trogen sin ungdoms kärlek? — Nej! — Vi skola nu se till
orsaken, hvarför hans hjertans kär blef utan bref från honom.
På Ölands strand midt emot Kalmar satt samma dag, som De la Gardie så präk-
tigt blef mottagen af hennes majestät enkedrottningen och af henne fick löfte om den
sköna Ebba Brahes hand, en fiskarflicka utanför sin faders tjäll och band nät. Under det
att hon var sysselsatt med detta arbete började hon sjunga en af de vemodigt klagande
visor, som födts pä folkets läppar och sedan traditionelt lefver qvar bland folket Lång-
samt och släpande sjöng hon visan om jungfrun i blå skogen.
Och jungfrun hon skulle sig åt vacker stugan gå. Din silkessydda säck jag passar inte på,
— Linden darrar uti lunden. — Ditt unga lif och blod det måste nu gå. —
Så tog hon den vägen åt skogen den blå.
Ty hon var i vildskogsvånda. Och kära du ultven bit inte mig,’
Mina silkesspända skor dem vill jag giiva dig.
Och när hon kom till skogen den blå,
Då mötte henne ulfven den grå.
Dina silkesspända skor jag passar inte på,
Ditt unga lif och blod det måste nu gå.
Och kära du ulfven du bit inte mig,
Min silkessydda säck den vill jag gifva dig.
Och kära du ulfven du bit inte mig,
Min röda guldkrona den vill jag gifva dig. —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
