Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
694
Din röda guldkrona jag passar inte på,
Ditt unga lif ock blod det måste nu gå, _
Och jungfrun hon steg sig så högt upp i ek
Och ultven han gick på backen och skrek. —
Och ungersven sadlar sin gångare röd.
Han red litet fortare, än fogelen flög.
Och när han kom till platsen fram,
Så var der inte mer än en blodiger arm. —
Och ulfven han gräfde den eken till rot
Och jungfrun gaf till ett hiskeiigt rop.
eruQ tröste, trad battre mig, ungersvenn
— Linden darrar uti lunden _
Min jungfru är borta, min bäst är förvänd.
Ty han var i viidskoga vånda.
, , Nu *’ttade fllckan “PP frän noteD och lät sina blickar flyga ut öfver sundet. Då
SrCLln S\ HVn< T nikadeS land 1 eU liten bät· Det sy“tes- att han hade mycket
hastighet oJh kraft skummande mitt framiör ^ och årtagen logos med ovanlig
Den der, han tröttnar nog snart," sade flickan för sig sjelf och började åter
arbeta med notbindningen. 1 aier
. Eftf Stund säg hon äter ut * sundet· Båtea hade nu betydligt närmat sig
stranden och årtagen voro lika täta som förut. g
, . ”Det, yar hdkeD> hvad den der ror," sade flickan. "Han har armar som duger,
det ser jag det, sade flickan för sig sjelf, hvarefter hon fortsatte sitt arbete och sjöng:
De rosor och de blader, de göra mig så glader,
Helst när som jag mig gångar i rosendeiuml.
Men kanhända, att det er förtretar,
Att jag tar lilla vännen i famnen en stund.
Adjö du hulda fader, så ock du hulda moder,
Adjö du lilla syster och du sockersöta vän.
Min resa den gäller långi åt norden
Och Herren uti himlen vet om vi träffs mer igen.
Ntt säg h0n ät6r npp och 5 detsarama skrapade den omnämde roddarens båt mot
stranden. En ung, umformsklädd man sprang ur båten npp på stranden och skyndade till
llickaD, ropande:
"En häst, flicka, en häst!"
u 4 ®erre min skapare, hvad han skriker dål Tror han att jag kan trolla fram
en häst, jag."
"Fins ingen här?”
*Jag skali fråga far," svarade flickan och gick in i stugan.
JTack, mitt barn, men skynda dig!” ropade mannen, hvilken ej var någon annan
an den lifknekt, hvilken konung Gustaf Adolf sändt till Kalmar med brefvet till sin mor
had® afven ett bref med si? tiU Ebba Brahe, till hvilken han i löndom skulle öfver-
racka det for att bespara henne förebråelser af enkedrottningen. Huru dermed gick veta
vi: Ebba Brahe hade aldrig fått något bref och på hvad grund, det få vi veta, om vi
vilja lyssna till hfknektens ord till sig sjelf, medan han gick utanför fiskarstugan och vän-
tade pä svar, om någon häst skulle kunna anskaffas.
”Hvad milioner muskedunder vill detta säga!” mumlade han för sig sjelf. "Jag
kommer till Kalmar som konungens budbärare och såsom sådan borde jag väl emottagas
med aktning. Jo, fan heller! Knappast hade jag kommit in i slottet, förrän jag blef så
godt som tillfångatagen. Enkedrottningen, den gamla maran, frågade om jag inte hade
nägot mera bref, än det· jag hade att öfverlemna åt henne. Nej, sade jag. Ty hans
majestät hade förbjudit mig att för någon omtala, att jag äfven hade ett bref till Ebba
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
