Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
703
icke min nädige konung i Sverige fördraga, ty der hafva vi redan bragt dessa offerko-
nungar till naturlig ordning. Derjemte berättade jag för kanslären, hurusom en gammal
munk i Erfurt mot en ringa penning för mig, blott för att tillfredsställa min nyfikenhet,
uppläst hela den katolska messan.
Tillfölje af detta samtal, hvilket gaf vid handeD, att jag hade noggrann reda pä
den svenske konungeD, styrkte kanslären i sin plan att söka genom mig inleda ett gifter-
målsförslag mellan den svenske konungen och furstinnan Katarina. Han sökte gifva den
svenske kaptenen en god inblick i nämda furstinnas karaktär, samt började derefter att
tala om de förmånliga tankar, man hade om konungen af Sverige. Bland annat sade han:
Konung Gustaf Adolf lär vara en mästare i att tala de tyska och fransyska språken.
— Ja, svarade jag, han talar det ungefärligen som jag. — Det är dock underligt, fortfor
kanslären, att det svenska folket så länge tillåtit sin konung att blifva ogift. Rikets lugn
beror likväl mycket på den tryggade tronföljdeD. — Herr kanslär, svarade jag, jag vill
upplysa eder om, att det är mig bekant, att svenskarnas konung ämnar förmäla sig efter
sitt eget och icke efter andras tycke. — Rusdorf släppte emellertid ej ämnet, utan började
orda vidt och bredt om fördelarne af ett giftermål mellan den svenske konungen och den
omnämda furstinnan. Men jag svarade till den grad undvikande, att samtalet måste upp-
höra i denna riktning och länkades åter in på allmänna ämnen.
När vi äterkommo från denna utfärd begärde kanslären att få veta den svenske
kaptenens namn, samt tillade: Det vore lyckligt för mig att i Sverige ega en sådan vän, i
fall min herre vid något tillfälle skulle sända mig till detta land. — Jag svarade: Mitt
namn är Gars, kapten öfver hans majestäts konungens lifgarde och jag lofvar eder icke
allenast min vänskap, utan ock min konungs synnerliga ynnest, om edra vägar någonsin
skulle sträcka sig till mitt fädernesland.”
Sådan är Gustaf Adolfs berättelse om sin friarefärd. —
Det var i Heidelberg, som kanslär Rusdorfs och Gustaf Adolfs resa slutade.
Konungen stannade der ett par dagar och skulle sedan för syns skull mottagas i
högtidlig audiens och mottaga helsningar från det pfalziska till det svenska hofvet.
. Konungen infann sig punktligen med sina män och infördes i audienssalen.
De furstliga personerna hade ännu ej infunnit sig då Gustaf Adolf och hans män
infördes, men väntades hvarje ögonblick. Emellertid hade det kommit till hofvet en pfal-
zisk riddersman, hvilken för att lära sig krigskonst, kämpat i den svenska arméen under
sista kriget. Han hade nu plats i audienssalen, när svenskarne infördes. Genast igen-
kände han konungen och förvånad, samt förargad öfver att inga ärebetygelser visades den
ädle och hjeltemodige monarken, steg han upp och ropade med hög röst: ”Hell! Hell!
Hell! Gustaf Adolf, Konung af Sverige!”
”Tyst, tyst, min vän, tyst!” sade konungen. Men det var försent. Alla voro
häpna öfver, att den som svensk kapten trodde mannen, var den svenske konungen sjelf.
Man förstod ej heller, hvarför han så länge dolt sig i en simpel adelsmans skepelse.
Kanslär Rusdorf, som äfven var med i salen skyndade fram och böjde knä för konungen,
prisande sig lycklig öfver, att så länge fått vara i konungens sällskap, samt bedjande om
öfverseende i händelse han varit för frispråkig, då han talat] som man talar vid en
simpel officer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
