Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
711
len vägdes under dessa samtal för och emot och allt pröfvades med den omsorgsfulla nog-
grannhet, som städse utmärkte dessa båda mäns arbete. Slutligen fattade konungen sitt
beslut och valde det första af Oxenstjernas alternativ. Han beslöt att fortsätta kriget för
att fullkomligt kufva Sigismund, hvilket han ansåg vara enda medlet att befästa freden
i norden.
I Juni 1626 var konungen färdig att ånyo draga i fält. Han hade då beslutit
att gå Sigismund närmare in på lifvet och flyttade derför kriget till det polska Preussen
kustlandet melian Kurland och Pommern.
Preussen var deladt i två delar — Vest- och Ost-Preussen. — Vest-Preussen till-
hörde Polen, hvarför det äfven kallades polska Preussen, då deremot Ost-Preussen lydde
under kurfurstens af Brandenburg spira och således beherskades af konungens svåger.
Dock tillhörde äfven Ost-preussen egentligen Polen; Brandenburg hade det endast såsom
lån under polska kronan.
Genom det schackdrag som Gustaf Adolf gjorde, då han flyttade kriget till Vest-
Preussen, kom kurfursten af Brandenburg i en allt annat än behaglig ställning. Kurfur-
sten borde, såsom polsk vasall strida för Polen och ej mot detsamma; men å andra sidan
kunde han ej heller gerna strida mot sin. svåger, hvars trosförvandt han äfven var, då
Sigismund fortfarande var katolik och lät sig ledas af jesuiterna. Med ingen af de två
starka magterna tordes kurfursten stöta sig och helt visst hade han många sömnlösa nätter
för det preussiska kriget, som Gustaf Adolfs infall i Vest-Preussen kallas i historien. -
Men när kriget väl brutit ut, kom slumpen kurfursten till hjelp och genom att begagna
sig af en list kunde han ställa sig på Gustaf Adolfs sida utan att stöta sig med
Sigismund.
Förhållandet var att Gustaf Adolf behöfde en preussisk hamn och sände för den
skull en trumpetare till kurfursten med bud, att han ämnade blockera Pilau, en stad vid
Frische-Haff, samt sedan begagna denna hamnplats för sitt behof. — Kurfursten blef i
början illa berörd af detta budskap; men hastigt uppklarnade hans sedan länge mulna ansigte
och han skref ett officielt bref, hvari det hette, att han ej kunde tillåta, att Pilau
användes till svensk hamn under ett krig med Polen och skulle veta att försvara staden,
om konungen skulle sätta sin hotelse i verket. - Men han skref äfven ett annat bref en-
skildt till konungen. I detta br.ef klargjorde han sin ställning, samt tillade, att Gustaf
Adoifs beslut att tagå Pilau till hamnplats med ens räddade honom ur denna mellanhand
mellan Sverige och Polen. Han skref, att kanonerna skulle dåna från Pilaus vallar mot
de svenska fartygen, när de visade sig; men det skulle skjutas endast med löst krut, detta
för att bevara skenet.
Trumpetaren återvände med dessa skrifvelser, hvaraf den officiela skulle lemnas
under audiens, hvaremot den andra skulle gifvas konungen enskildt och utan några
vittnen.
Konungen log, då han läste det enskilda brefvet, hvarefter han befalde att flottan
skulle lägga ut och segla på Pilau. Det blef ett förskräckligt skjutande, då svenska flottan
visade sig utanför Pilau. Fästningen och flottan blefvo inhöljda i krutrök, att de voro
nästan oskönjbara; men någon manspillan kom ej i fråga, ty från båda hållen sköts det
med löst krut och med största trygghet kunde Gustaf Adolf låta sina fartyg löpa in i
hamnen, hvilken blef förklarad eröfrad. — Genom det väldiga skjutandet hade den Bran-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
