Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
denburgska kurfursten bevarat skenet och svenskarne hade ännu mer än tillförene befästat
sitt rykte som oöfvervinneliga.
Från Braunsberg gick segertåget till Frauenberg och trenne andra mindre städer,
af hvilka en bar namnet Tolkemit.
Dit ankommo sändebud från Königsberg, hvilka begärde och erhöllo företräde
hos konungen.
Då sändebuden stodo inför hans mäjestät, frågade han med sin vanliga vinnande
mildhet:
"Hvad viljen I mina vänner?"
"Ers majestät," svarade sändebuden, ”vi äro komna för att af eder majestäts mun
erfara, hvad Preussen förbrutit mot Sverige.”
”Intet1” svarade konungen. "Jag önskar, att Preussen ej måtte tillfogas något
ondt af kriget, hvilket jag måst företaga emot konung Sigismund af Polen. Röner jag
välvilligt mottagande i Preussen, så svär jag vid min kungliga ära, att ingen af dess in-
vånare utan skälig ersättning skall mista så mycket som en höna."
"Eders majestät har dock tagit Pilau," invände sändebuden.
”Ja, det är sannt," svarade Gustaf Adolf. "Det är bekant, att I ären konungens
af Polen ärftliga undersåtar och således mina fiender. Jag har dock genast förklaradt, då
kriget utbröt, att jag icke kommit för att tillfoga min svåger, hertigen af Brandenburg,
någon skada, ej heller behandla detta land fiendtligt. Att jag har intaget hamnen i Pilan,
det har jag gjort med naturlig och borgerlig rätt, ja med all rått, ty konungen i Polen,
min fiende, hade ju kunnat komma till mig i Sverige med en krigsflotta. Och Danzigs
hamn är mig ej så skadlig, ty den är endast fem och en half aln djup och således kan ingen
krigsflotta der in- eller utkomma; men deremot anser jag Pilan på dess fjorton fots djup
beqväm för örlogsfartyg, hvarför jag måste den till mina staters säkerhet intaga oeh be-
fästa. — Det är sannt, att det är endast ett bål, hvarigenom jag vidare måste fram,
hvarför det lär blifva eder svårt att i anseende till samma hamn försvara er inför kronan
Polen och hafven I deremot ej annat än fiendeskap att förvänta.”
Sändebuden förklarade, att Preussen ej skulle kunna tillåta sig någon handling,
som vore i strid med kurfurstens länsförpligtelser till Polen.
Derpå svarade konungen:
”1 kunnen här i landet bäst fatta beslut och dermed blir hans kärlighet bäst be-
låten. Det är bäst att i denna sak icke inblanda eder herre, min käre svåger. — I måsten
bero af eder sjelfva i detta fall; ty I hafven sjelfva hopsmidt dessa förbund mot konungen
och kronan Polen och deruti invecklat min herr svågers fader. Dessa förbund skola med
tiden nödvändigt nedtrycka edra hufvuden. Derför vore billigt, att I tagen mitt parti,
emedan vi äro af samma religion och dertill anförvandter. Jag betygar vid Gud, att jag
menar eder redligt och godt; ty om jag något elakt menade, så hade jag ieke lemnat efter
mig på ryggen staden Königsberg." ·
Sändebuden tycktes -emellertid ej vara fullt nöjda trots dessa konungens försäk-
ringar. Då Gustaf Adolf erfor detta, sammandrogs hans ögonbryn och visande på sina
krigare sade han med hot:
"Dessa män, som jag nu har med mig, äro visserligen fattiga svenska bonddrän-
gar, dåliga till utseendet och illa klädda; men de veta att slåss bra och jag hoppas, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
