Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
714
efter penningar eller eder undergång. Jag för krig för att vinna fred och vill beskydda
er författning och edra friheter — men I måste öppna portarne för mig. Afslån I detta,
eller lossas ett enda skott emot min armé, så vill jag straffa eder derför på sådant sätt’
att edra barn och barnbarn skola gråta deröfver!"
Sändebuden svarade konungen med att befalla att portarne skulle öppnas. Detta
skedde och konungen med sin armé red in i staden, under det att folket, som strömmade
till från alla håll, ropade: "Der är vår konung! Der är vår konung!"
Nu började fredsunderhandlingar från polsk sida. Konungen ansåg sig då ej be-
to^8 dröja i lägret utan ditkallade Axel Oxenstjerna, samt förordnade honom såsom sin
generalguvsnör öfver krigsfolket i Preussen, samt öfver de städer och det land som Sverige
der innehade. Sjelf reste konungen till Stockholm, der han mottogs af sin honom hän-
gifna gemål, hvilken en månad derefter skänkte honom en dotter, som i dopet fick namnet
Kristina efter sin farmoder.
Underhandlingarne mellan Polen oeh Sverige fortgingo hela vintern. Depescherna
korsade hvarandra; men de vilkor som af Polen uppsattes voro fullkomligt oantagliga för
Sverige. Sigismund var sig lik och fortfor med sina anspråk på svenska kronan, samt
kunde inte förmås att gifva Gustaf Adolf titel af konung. Följden blef att kriget måste
fortsättas och år 1627 utkämpades det s. k. andra preussiska fälttåget, hvilket var lika
lyckligt som Het första för Sverige och framkallade nya underhandlingar, hvilka voro lika
fruktlösa som de föregående.
Under en skärmytsling vid Dirschau råkade konungen att blifva sårad af en mu-
skötkula. Vid denna underrättelse blef det oro och bestörtning i de svenska lederna.
Man hade sett konungen medvetslös digna ned från hästen oeh man fruktade att han var
död. Berserbarmod grep då svenskarne, oeh de bortsopade polackerna, af hvilka högst få
genom flykt kunde rädda sina lif. —
Blessyren, som konungen erhållit var emellertid ej farlig oeh vid denna under-
rättelse utbröt bland de svenska brigarne ett oerhördt jubel, hvilket tydligt gaf den af
blodsförlusten matte konungen bevis på, huru älskad han var.
Ett bref af Adler Salvius gifver fullkomlig skildring öfver tilldragelsen. Han skrifver:
Lodet, hvarmed hans majestät, Gud bättre, blef sargad, har gått in straxt ofvan
bröstbenet två åt höger från strupen oeh sitter nu bak åt ryggen nästan på öfre kanten
af det bakre skullerbladet. Der synes en liten upphöjning, liksom der låge en liten boll
under huden. Eftersom muskötkulan ligger der och trycker på den nerv, genom hvilka
lifskrafter gifver den högra armen all sin rörelse och känsel, äro hans majestäts tre minsta
fingrar på högra handen något lama. Hans majestät kan fullt väl skrifva någorlunda fin
stil; men eftersom hans majestäts namn, Gustavus Adolphus, måtte sbrifvas med en böj-
ning af hela armen, så kan hans majestät det inte göra för lodets skull utan stor smärta.
Eljest är hans majestät frisk och sund. Vi hoppas, att lodet antingen genom bulnad eller
annorledes skall kunna tagas ut.”
Detta hopp gäckades dock. Läkaren måste efter noggrann undersökning förklara
för konungen, att kulan satt för djupt för att kunna uttagas. Då, berättas det, har Gustaf
Adolf svarat:
Låt henne sitta der då till minne af en lefnad, som icke förflutit under sysslo-
löshet och nöjen. Mod höfves en konung, som ieke vant sig vid veklighet."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
