Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
åtskilliga handlingar och Konungabref från Danska tiden, samt
sednare tiders Landshöfdinge-bref och berättelser.
LandsContoiret i Wisby förvarar ett Registratur eller en
Brefbok för åren 1660—69 utgörande tvenne band in Folio
och äro desse de äldsta, som der ännu finnas qvar, då
både de föregående och en del af de efterföljande i
någon på 17:de seclet härjande eldsvåda blifvit förstörda.
Sedan Gotland genom Brömsebrofreden 1645 blifvit
återförenadt med Sverige, från hvilket det så ofta genom
våld och orättvisa hade blifvit ryckt, blef en af den
Svenska Regeringens första omsorger den, att så införlifva
den återvunna ön med moderlandet, att den skulle
blifva verkligen Svensk och alla Danska sympathier och
förhållanden utrotas. Dessa hade så slagit rot, att flere
årtionden efter freden förgingo, innan man kan säga att
Gotland var en verkligen Svensk provins. Och att det
behöfdes tid att fullkomligt upprycka dem, faller af sig
sjelft, när man besinnar den oafbrutna följd af öfver
hundrade år, under hvilken de frodades. Det var hos
Gotlands Presterskap, af hvilket flere medlemmar voro i
Danmark födde, som de Danska sympathierna hade sitt
starkaste stöd, och att genast undanskaffa dem, föll sig
väl ej så lätt, isynnerhet då man betänker, att allmogen
följde sina prester. I den första af de nedsände
Commissionernas Instruktion[1] fästar Regeringen sin
uppmärksamhet vid detta förhållande och stadgar, för att få
det undanröjdt, att Gotlänningar, som ville se sina barn
i Svenska statens tjenst, skulle låta dem studera vid
Svenska läroverk. Man brådskade icke med att efterkomma
detta påbud och Drottningen visar sig i ett bref
af 1648 till Landsh. Åke Hansson Ulfsparre missnöjd
öfver att ungdomen på Gotland ej reste till Upsala eller
Svenska skolor att studera. Språket med thy åtföljande
nationella antipathier utgjorde kanhända härvid ett
mäktigt hinder, ty Danskan fortfor länge att på Gotland vara
de bildades språk[2]. Man insåg då att man borde först
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
