Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gisk åsigt af ungdomens väsende och verkliga betydelse, som
åtminstone icke jag kan anse för omfattande, iosigtsfull och
djup. Denna åsigt består ungefärligen i följande. Ungdomen
är det skifte af menniskolifvet, uti hvilket kroppen utbildar
sig och vinner sin fulländade gestalt, i följd hvaraf
sinnlighetens böjelser få öfvertag både öfver vilja och tanke, och
begäret efter nöjen och oberoende blir characterens
bestämmande grundkraft. Om uti denna ålder menniskan icke skall blifva
ett offer för sina egna excesser och vådlig både för sig sjelf,
för andra och för samhället, måsto hon så strängt
disciplineras, att de åsigler och praktiska grundsatser, hvilka uti
traditionen fixerat sig, och utgöra verldens eller allmänhetens
herr-skande opinion, förvärfva öfvermagt öfver hennes tänkesätt.
Så ytlig denna åsigt äfven är, har den dock, jag erkänner
det med den djupaste bedröfvelse, åtminstone till en del
praktiskt rätt. De flesta ynglingar hafva blott en kroppslig
ungdom; i sitt andliga lif äro de icke en gång förvissnade,
såsom vanligtvis gubben, utan de förråda en tomhet, som är
nästan obegriplig. Om derföre en man föraktar
ungdomsperioden af sitt eget lif, har han dertill beklagligen ej sällan
alltför stort skäl, och om han utsträcker föraktet till
ungdomen i allmänhet, har man icke heller anledning att ogilla
detta, emedan hans begrepp derom icke har någon annan grund
än hans eget personliga minne. Men om han derföre har rätt
att högakta sin egen verldsJiga klokhet, i följd hvaraf hans
förmåga, att lofligen taga vara på sitt, utgör hans egentliga
och största dygd, är en annan fråga, hvilken svårligen kan
besvaras med ja! — Den som skattar hvad han lärt af
verl-den och af sin egen såkaliade klokhet för högre än det, som
innehålles uti den omedelbara skänken af lifvets eviga gifvare,
står sjelf på en alldeles för låg punkt i bildning och
tankeutveckling, att kunna anses fortjent af någon verklig aktning.
Ungdom, då man icke inskränker sig till det yttre af det
lifvets speciella faktum, på hvilket dess benämning vanligen
tillämpas, utan uppfattar dess bestämmande princip, är
personlighetens utvecklingskraft. Då åter personlighetens väsende
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
