Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vm
helens uppkomst beror, gått segrande ur ynglingaålderns heta
strid, öfvergår den i en mognare ålder till den starka och
manliga handlingens kraft. Själen genomträiiges då af den
mägtiga känslan af det rättas nödvändighet, och den trohet,
som är dess omedelbara frukt, sviker icke hvarken för
egennyttans och fåfängans frestelser, eller för farans hot, och den
håller sig uppe äfven i den hårda pröfningen af bekymmer,
sorger och sjukdom. Det är dock en annan art af frestelser,
som för den manliga characteren äro vådligare, och dessa äro
de, som härröra ifrån sjelfklokhet, herrsklystnad och harm
öf-ver de lågsinnades motstånd. Men oro han äfven någon gång
faller för dem, förmår han, om ungdomslöftet var med
verklig trohet gifvet, resa sig upp igen, genom insigten att
tålamodet utgör ett af den manliga characterens nödvändiga
attributer.
Men det stundar för alla, hvilkas lifstid ej förkortas af
sjukdom eller tillfälligheter ett annat lefnadsskifte, hvilket
predikaren kallar de onda dagar, om hvilka menniskan vanligen
säger «de behaga mig icke.» Det är då som förgängelsens
obevekliga hand fattar individualiteten, tager bort skönheten
ifrån dess gestalt, styrkan ifrån dess rörelsekraft, den klara
förnimmelsen ifrån dess sinnen, behaget ifrån dess nöjen,
förmågan ifrån dess arbete, hågen ifrån dess företag och hoppet
ifrån dess framtid. Då åter den gamle vänder sin blick emot
verlden, dess oroliga rörelser, och de oupphörligt äflande
men-niskornas arbeten, företag och njutningar, kan han, om han
har förmåga af en djupare betraktelse, icke derom säga något
annat än: «det är allt fåfänglighet.» Om han icke bevarat
sin ungdom eller snarare aldrig varit genomträngd af dess
verkliga erfarenhet, måste han sammanfalla i sitt inre mörker
och icke hafva till föremål för sina önskningar något annat,
än hvila och tidsfördrif. Men om han i ynglingaålderns starka
utvecklingsakt, så erfarit lifvets magt, att han aningsfullt fattat
det eviga och gudomliga i dess väsende, och varit denna
in-gifvelse trogen genom lifvet, förestår honom i ålderdomens
aftonstund en ny utvecklingsakt af både djupare och högre be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
