Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
specialkunskaper och till industriell användning lämpliga
färdigheter varit föremål för en hyllning 9 som skattat dem för
den menskliga bestämmelsens högsta beford ringsmedel, och den
idolatri man egnat åt både den verkliga och den föregifna
fosterlandskärleken, (gentis et terrae domesticus nativusque
sensus) kan väl för ingen vara obekant. Deremot har
uppfattningen af försynen, såsom verldshistoriens princip, (pietas
at-que divino numine omnia regi gubernarique sapiens perspectio)
väl aldrig i något skifte af mensklighetens historia, i den grad
saknats som i vårt. Den gamle, som genomlefvat det
sed-naste halfseklet, och i sin åskådning om äfven icke i sin
personliga erfarenhet med verkligt allvar uppfattat dess förfärliga
hvälfningar och förstöringsakter, kan icke fasta sin förtröstan
om framtiden vid de emancipationskraft er, som genom sina
inbördes strider oupphörligt underhålla samhällets sjelfförstöring,
ehuru högljudda deras sakförare och propheter äro både med
skryt och löften, utan måste lyfta sin tanke upp till den höga
föreställning, ur hvilken ensam mensklighetens verkliga hopp
kan utveckla sig.
Pubertetsutvecklingen hos mepniskan och blomningen hos
växterna äro till sitt verkliga väsende och i sitt förhållande
till lifvets uppenbarelse identiska. Blomningsaktens vise lärare
och tolk, sade derom väl å ena sidan att den är en
omedelbar uppenbarelse af lifvets eviga grund, men äfven å den
andra att den icke är individualitetens egentliga och högsta
bestämmelse, ty denna är slägtets upprätthållande. Blomningen
är skön, men den varar blott kort tid. Dess kronas prakt
faller snart till jorden, och den individuella varelse, som
der-igenom varit en uppenbarelse af lifvets eviga magt, stelnar,
sammankrymper och åldras, under det slägtets lif concentrerar
sig i fröet, som är blomningens frukt och bestämdt, att blifva
organ för den abtring af nya individer, hvarigenom slägtets
bestånd fortvarar genom tiderna. Derföre då ynglingen
känner lifvets mägtiga kraft i pulsationen af sina ådror, i
spänningen af sina musklar, i sin phantasis rika bilderverld, i sin
längtan och i sitt mod, bör han blicka in i sitt inre, och då
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
