Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
uppenbarelse skulle derföre tillämpad pä mensklighetens häfder
framkalla en märkvärdig förändring i det nu vanliga sättet
att bedömma historiska personligheter.
Då jag stod på middagshöjden af min lefnads bana och
redan i sexton år innehaft det akademiska lärarekallet och
deltagit i ungdomens högre uppfostran, grubblade jag mycket
på Universitetsinrättningen och dess verkliga betydelse. Jag
ansåg den då, såsom jag äfven nu gör det, såsom
vårds-anstalt för ett folks högsta andliga utveckling, till hvilken den
traditionella visdom, som dess omedelbare vårdare, enligt sitt
embetes titel, inför det uppväxande slagtet bekänna, haren
negativ blott vårdande och framkallande ställning. Jag började
då en följd af små afhandlingar, för att uttala denna åsigt,
men den blef i följd af flera omständigheter afbruten. En af
dem utgifver jag nu ånyo och tillegnar den åt Eder, på det
den må utgöra en bekännelse, att jag uti min ålderdom hyser
samma åsigt af ynglingaåldern, som då jag ännu befann mig
i mannaårsskiftet af min lefnad. Jag vill äfven derigenom
bekänna det jag tror på det högtidliga löfte J nyss,
gemensamt med nordens öfriga ungdom, afgifvit om trohet i
sanningens, culturens och det godas tjenst. Om denna min tro
skulle vara falsk och verkligheten icke bekräfta den, skulle
det blifva den bedröfligaste erfarenhet, som ännu kan träffa
min ålderdom. Derigenom skulle ungdomens ära blifva af
Eder kränkt, och hvad jag nu anser såsom heligt och
vördnadsbjudande förnedras till ett afskyvärdt gyckel. Men jag
tror, såsom sagdt, på sanningen af Edert löfte, och i det stora
hopp som ännu innan hvardagslifvets sjelfviskhet eröfrat dess
rike, lifvar edra hjertan och omfattar fosterland, cultur och
mensklighet, deltager jag innerligt och varmt. Det är väl
sannt, att då Edert hopp omstrålas af morgonens glada tankar
och vänder sig emot den nuvarande dagens middagsstund,
om-gifves mitt af dystra aftontankar, som rigta det emot den
morgondag, hvilken skall efterträda den natt, hvars
annalkande, jag nu djupt och med nästan förfärlig säkerhet anar.
Men oaktadt således föremålet för mitt hopp flyttat bort i en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
