Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
42 SIDENSVAHNSKA BOLAGET.
— Ja, vi höra, — tant Karbasia, — mumlade Fritz
och hoppade ur sängen. Han råkade hoppa midt i
pussen på golfvet, blötte ned sina nya strumpor och
fick en glasbit i foten, så att Svante måste bli doktor
och taga ut den. Doktorn var sömnig och fubblade
rätt duktigt. Hemma skulle Fritz ha ansett för sin plikt
att gallskrika af smärta, men nu teg han och bet ihop
tänderna, ehuru tårarna mot hans vilja kommo honom
1 ögonen.
Svante packade säfligt ur sin kappsäck, bytte rent
från topp till tå, tvättade öron och hals och borstade
sin gula lugg på ett för flugornas ben lifsfarligt sätt.
När han slutligen knöt sin halsduk, en gredelin kravatt
med -hvita prickar, suckade han. Duken var mamma
Pingelboms afskedsgåfva till hennes Svante.
Fritz glömde att borsta tänderna, lekte ett tag med
Alaschka, hästen, som var beklädd med riktig hästhud
och som blifvit medtagen i hemlighet, och, när tant
Dikas basun åter lät höra sig, rafsade han i största hast
till sig sina mörkblå sjömanskläder.
Vid samma tid satt Kamilla Ärtblom, klädd i natt-
tröja, på golfvet framför sin öppna kappsäck och grät.
— Jag vill icke gå till skolan i den gamla, odrägliga
klädningen, — snyftade hon, — jag vill icke, jag skäms
ögonen ur migl...
— Kära Kamilla...
— Ja, »kära Kamilla!» Inte växer det nya kläd-
ningar på mig, för det du säger »kära Kamilla».
— Men du vet att mamma sade, att vi icke bägge
kunde få nya klädningar, och din bruna ser ju alls icke
gammal ut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
