Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN FÖRFÄRLIG UPPTÄCKT. Si
ihop sina läppar och sade bistert, ehuru en mycket
mild blick sköt fram bakom glasögonen: — berätta
uppriktigt hur allt tillgått, min flicka!
Intet svar. De öfriga stirrade förskräckta på Spirea.
— Har du haft sönder kinesen?
Intet svar.
— Är det möjligt, att du vill fördubbla ditt felsteg
genom en osanning?
— Noej, nej, tant Dika! — utbrast Spirea med half
kväfd röst. — Men fråga mig icke, jag kan ej, jag kan
ej besvara dina frågar.
Utan att säga ett ord, steg tant Dika upp och
vinkade åt Spirea att följa henne in i sängkammaren.
Barnen drogo sig, uppskakade och förvirrade in i
flickornas rum, där ett pratande och ett surrande som
i en bikupa begynte. Alla talade i munnen på hvar-
andra, en del sökte bevisa sin egen, andra Spireas oskuld,
andra undrade om hon verkligen hade gjort det och
hvad straff hon skulle få. Kamilla grät bittert och gaf
till och med Masse en örfil, när han vågade uttala en
misstanke om, att Spirea skuffat till etageren, när hon
steg upp från pianostolen. Först då flickorna skulle i
skolan — de hade en extra timme på eftermiddagen —
visade sig Spirea, förgråten, men tyst och lugn. Ingen
vågade tilltala henne, och hela den återstående delen
af dagen förgick under en dof, betryckt stämning. Efteråt
fingo barnen veta af den mindre förbehållsamma tant
Dea, att Spirea ingenting velat svara på tant Dikas
frågor, utan innerligt bedt att få vara i fred. Om en
tid skulle nog allt blifva uppenbart.
$$
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
