Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
60 SIDENSVAHNSKA BOLAGET.
Tänk, om jag inte kan komma in, om de stängt porten
där hemma! Tant Dika sade så bestämt, att jag skulle
vara hemma klockan nio.
— Å, var inte rädd, jag skall följa dig, — sade
Perpetua. — Om vi springa, hinna vi fram inom fem
minuter. Kom!
Skulle Perpetuas mamma vetat detta, så hade hon
nog icke släppt de två flickorna allena ut om kvällen.
Men nu hade hon råkat gå in till småbarnen och anade
icke, att Perpetua och Kamilla, tysta och snabba, sprungo
längs den halfmörka gatan till Sidensvahnska hörnet.
Se där var ändtligen hörnet.
— Adjö, adjö, nog hittar jag in. Tack skall du
häl Porten är öppen: ss nej, vänta litetj.. stanna
Perpetua, hvad skall jag göra... porten är stängd? .
— Kan du inte bulta på?
— Nej, nej, då vaknar hela huset. Tant Dika
skulle bli grufligt ond!
Hvad stod att göra? Allt var tyst. Portlåset mot-
stod hvarje försök att vrida och öppna det. Gatan var
ödslig och folktom, tänk, om någonting hände dem!
De två flickornas hjärtan pickade ganska hörbart, och
de blickade rådvilla på hvarandra. Då fick Kamilla
plötsligt en ingifvelse. Hon sprang till flickornas kam-
marfönster och kastade en näfve sand på rutan. Spirea
var så lättsöfd, hon skulle nog vakna. En stund för-
gick, utan att något tecken till lif märktes därimifrån.
En hyrkusk skramlade förbi, två kattor jamade på gran-
nens gård, det var allt. Tre gånger kastade Kamilla
sand på rutan, innan rullgardinen uppdrogs ett stycke,
och ett litet ängsligt ansikte spejade ut.
— Spirea! — ropade Kamilla sakta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
