Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30 SIDENSVAHNSKA BOLAGET.
försvunnit från tanterna Sidensvahns förmak. Han var
dock allt för förvirrad för att tänka närmare därpå.
Utkommen på gården hopsamlade han så godt han
kunde i mörkret bitarna af sin fiol och smög sig djupt
nedslagen och förbittrad ut genom porten, som »Gråt
ej» öppnat för honom.
— Ett besynnerligt namn, — tänkte han för sig
själf. — Hvarför månne de kalla honom så?
Då han följande morgon vaknade i sin sköna,
varma säng i det välbekanta rummet vid Andrégatan
och såg Fritz Amatus ligga på magen i sin bädd med
täcket bortsparkadt, kände han sig lugn och förnöjd.
Huru i all världen hade han kunnat låta locka sig till
en sådan dumhet? Den otacksamma Kåhlfelt hade icke
ens försökt att hjälpa honom, utan sprungit sin väg.
Och i dansskolan hade han med illa dold munterhet
frågat, om korfmakarn tagit hans fiol i pant för skinkan,
som Svante stulit. Men det allra värsta var likväl, att
den beundrade Emilie drog på munnen och vände bort
hufvudet, när hon fick se Svante.
Ett par dagar gick han och bar ensam på sin för-
ödmjukelse och ledsnad.
Slutligen anförtrodde han sig till Spirea. Hon
åihörde honom med deltagande och tröstade honom .så
godt hon kunde. Han skulle icke vara ledsen, han
hade ju icke gjort något orätt, endast... endast...
— Ja, jag vet nog att jag gjort mig löjlig, — sade
Svante modstulen.
— Men det är bättre att ha varit narraktig, än att
ha gjort något illa.
Svante suckade. Han kände sig dock lättare om
hjärtat efter sin bekännelse, och beskref närmare hela
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
