Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
32 SIDENSVAHNSKA BOLAGET.
Gråt ej.
Fö ljande dag begaf sig Spirea ut i staden. Hon gick
med hastiga steg, såg sig noga omkring i gathörnen
och stannade ej, förrän hon öm till en gård i stadens
aflägsnaste delar. Där gick hon in, stannade ett ögon-
blick tveksam framför en dörr och läste namnet på ett
gammalt smutsigt visitkort. ’ Ett uttryck af glädje öfver-
for hennes ansikte och hon kunde med möda återhålla
ett utrop: ändtligen!
Det var samma besynnerliga rum, dit Svante blifvit
förd efter serenaden. = Porslins- och alabastervaserna
prunkade liksom då i den torftiga omgifningen, och
den nickande kinesen, som en gång tillhört moster
Melusina Riddersporre, bugade sig högtidligt i en vrå.
Spireas ögon strålade. Hon närmade sig en mörk
karl, som satt och arbetade på en pall vid fönstret och
vid Spireas åsyn något förlägen utbrast: — ja så, det
är fröken!
— Jag har sökt er flera gånger i ert förra kvarter,
— sade Spirea förebrående, — men där sade man mig,
att ni var bortrest till Petersburg. När jag senast var
där, hade ni kommit tillbaka, men ingen visste hvart
ni hade flyttat.
— Ja, jag var borta i sex veckor, — sade karlen
buttert, — 2 nu har jag redan länge varit hemma, fast-
än dumbommarna tappat adresslappen, som jag gaf dem.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
