Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
104 SIDENSVAHNSKA BOLAGET.
— Kunna vi ej berätta något som vi själfva upp-
lefvat? — föreslog Spirea. — Tant Dika säger alltid,
att sådant är en så god öfning.
— Ja, ja, — lät det i korus. — Och tant Dea blir
ordförande! — jublade Kamilla.
— Inte behöfs det någon ordförande till det här,
— sade Masse öfverlägset.
— Ack nej, det är sant, jag kom inte ihåg annat,
än att vi hade en riktig klubbafton.
— Hvad skola vi nu berätta? — frågade Masse
försiktigt.
— Någonting, som vi upplefvat.
— Jag halkade omkull på gatan i dag, —- inflikade
Eufrosyne.
— Mycket roligt att höra, men därmed var väl
också historien slut, — menade Kasse.
— Kanske vi berätta något från skolan, — föreslog
Svante, som nu ändtligen fått tag i hvarom fråga var.
— Eller hemifrån, eller om sommarferien...—
föreslog Kamilla.
— Ja, sommarn, sommarn! — skreko flera röster,
— det blir det roligaste, det blir en smula sommar då,
midt i höstrusket.
Masse och Kasse ville spricka af ifver att få berätta.
De hade varit i Danmark hos syster Angelika och svåger
Jens, och voro laddade med en hop underbara historier.
— Jag föreslår, att vi berätta efter ålder och att
tanterna också äro med, — sade Kamilla, som väl kände
tant Deas förskräckelse för att »uppträda» med något
slags anförande, och erfor en stygg lust att narra
gumman ut på det hala.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
