Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KAMILLAS BERÄTTELSE. TEET
och nosade i klöfvern. Men jag var så förskräckligt
glad, att jag började gråta.
— Ja, Effi var så glad att det ej händt en stor
olycka, — sade Kamilla en smula allvarsammare. —
Och nog var jag tacksam också, fastän jag ej varit det
minsta rädd.
— Så fasttogo vi Felix, som helt lugnt snaskade
klöfvern och vandrade hemåt. Men Masses rock hade
fått en skrapa på gärdesgården. ..
— Och vi fingo hvar sin duktiga skrapa af mamma,
som nyss kommit hem, och den åhörde vi med ånger-
fulla hjärtan.
— Välbekomme! skrek Masse och nös, så att näsan
flög i Spireas sykorg, och Mabelle morrade, där han
låg i ljuf slummer på Effis halffärdiga stickstrumpa.
$$
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
