- Project Runeberg -  Familjen Himmelstjärna och Sidensvahnska bolaget /
114

(1892) [MARC] Author: Toini Topelius With: Gerda Tirén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

114 SIDENSVAHNSKA BOLAGET,

den låg i benen. Aldrig i tiden har jag benat af, som
de dagarna! Rödskinnen voro slipade och viga, som
ett sådant följe skall vara, och det såg mörkt ut för
oss att få tag i röfvarena och vår stulna boskapshjord.

Slutligen fick en af oss fatt i Panterns rocksnibb.
Han försökte krångla sig lös, och rusa i väg med en
häftig knyck, men vi höllo fast gossen och tvungo
honom att erkänna sig besegrad. Han fick nu välja
mellan en ögonblicklig död, d. v. s. att afgå från leken,
eller att öfvergifva sitt folk och bli en af de’ våra.
Pantern hade så satt sig in i sin roll, att han med döds-
förakt nekade att öfvergifva sina bröder; och då låtsade
vi hänga honom, på så sätt, att vi en liten stund
ställde honom mot ett träd. Se’n fick han gå lös och
ledig, ty nu var Pantern stendöd och det var bara hans
vålnad, som irrade omkring i skogen och ibland uppen-
barade sig för sina sörjande stamförvanter.

Här gjorde Fritz ett litet uppehåll, men di alla
ögon voro ifrigt riktade på honom, fortfor han käckt:

— Det enda sätt, hvarigenom rödskinnen kunde
rödja oss ur vägen, var att stjäla våra mössor. Det
hade Stenström bestämt skulle betyda detsamma som
en skalp, eller, indianer emellan, en förgiftad pil
genom hjärtat. Han var själf den första, som föll offer
för det, och han fick nu i de sälla jaktmarkerna sluta
ett vänskapsband med den fäckiga Pantern. Vi voro
icke goda på Långhåret efter den mandaten. Det dröjde
ej länge, innan också han fick respass till dödsriket.
Den stormande höfdingen flög af som ett kastspjut, med
den skillnaden, att han sprang i krumbukter och sling-
ringar, men slutligen blef äfven han vårt byte, vi voro
ju flere mot en. Honom höllo vi i fångenskap. Ralf

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:00:53 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/himmelstj/0118.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free