Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
126 SIDENSVAHNSKA BOLAGET.
och vänta på Svante med kaffepannan. Fritz Amatus
gnuggade sina rödfrusna fingrar; hans vantar hade den
egenskapen att alltid försvinna, och han blåste nu i
händerna för att få dem varma.
— Rör om elden med dem, så tina de nog upp,
— föreslog Masse vänligt.
— Rör själf! — sade Fritz, — inte se dina heller
ut att ha för varmt.
Man slog sig ned kring elden och munnarna gingo
flitigt. Här kändes ingen blåst och elden spred en
behaglig värme kring de närmaste platserna.
— Ack, hvad det ändå är roligt, — utbrast Kamilla.
— Vi ha mycket roligare här, än på stora skridsko-
banan. Kan någon säga hvarför?
— Hvarför, — sade Masse lydigt.
— Jo, därför, att vi äro så ogenerade tillsammans,
— fortsatte Kamilla och gaf Masse en knäpp på tassen.
— Det är visst, emedan vi känna oss som glada
syskon, — sade Spirea på sitt hjärtliga sätt, och Fritz
var strax till hands med ett: — ja, ja, hurra för siden-
svansarna!
— Men hvar håller Svante hus, — sade Kasse, som
gått omkring och sökt ved. — Får jag icke kaffe snart,
så börjar jag äta gräs.
— Eller också äta vi socker och skorpor som förr,
när vi lekte med dockor, — föreslog Effi.
— Pff! Förr! Liksom du inte leker ännu, fröken
Snärta!l — sade Masse, vidrörande en ömtålig sträng i
Effis hjärta. Hon hade fått lida så mycket af de »stora»
kamraterna i skolan för att hon ännu lekte med dockor,
fastän hon var tolf år, att hon gjorde det endast i allra
största hemlighet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>