Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVANTES FYND. 127
Hon gaf bror Masse en sträng blick, men i det-
samma afleddes deras uppmärksamhet af ett långt före-
mål, som med långsamma, varliga steg nalkades från
Kajsaniemisidan. Ez
— Där ha vi Svante, — utbrast Kamilla glad. —
Och han bär något, stort som en kälke. Aldrig kan
det vara kaffepannan!
— Kanske är det ett helt ämbar med vatten, —
undrade Eufrosyne. i
— Hvad i all världen släpar han på? En bröd-
limpa? En sockertopp? En tunna med svagdricka? —
Sällskapet var idel förvåning.
Emellertid nalkades Svante småningom så nära, att
de sågo hvad han bar. Och utrop af häpenhet, frågor
och varningar haglade öfver Svante, när han ställde
ned sin börda, en liten gråtande gosse af omkring ett
ars: alder.
Kaffet var ögonblickligen glömdt, och man trängdes
kring den lilla.
— Hvad i all världen, Svante?
— Ja, här hämtar jag en liten hungrig gäst till
vårt kaffebord, — sade Svante pustande och ställde ned
kaffepannan, som han burit i andra handen. — Kan ni
tänka er... den här lilla stackarn fann jag vid vägen,
sofvande i en korg. Och ser ni, han har en pappers-
lapp fäst på ryggen, på hvilken det står: »var barm-
härtig mot honom. Han har hvarken far eller mor».
— Stackare! — ljöd det ur den deltagande skocken.
— Ett riktigt hittebarn! — skrek Effi och såg
öfverlycklig ut.
— Inte kunde jag ju lämna honom där ensam, —
sade Svante och lade barnet försiktigt i Spireas armar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
