Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
150 SIDENSVAHNSKA BOLAGET.
— Det är visst dem du bär i medaljongen, som
du aldrig lägger af dig, — förmodade Kasse.
— Å nej, där är bara en bit af hennes pannlugg,
— sade Kamilla. — Men hör på nu! Ingen af er kan
skrifva så vackert.
»Liksom den stjärna, som blinkar
Med färger bjärta
Öfver Betlehems hydda,
Du är för mitt hjärta.
Din mun med tusen pärlor
Småler ljuft i kvällen,
Alldeles som de stjärnor,
Som stråla i sommarkvällen , . .»
— Åhå, — afbröt Masse,
Andra dödliga ha bara trettiotvå.
— Tyst du, när du ej förstår. Det här är ju bara
en liknelse, — sade Kamilla, som ej illa upptog Masses
oförstånd. i
— Ja, men jag har aldrig sett några stjärnor om
sommarkvällarna, — inföll nu Effi, som i allmänhet
smått ringaktade poesi.
— Det kan ju ha varit 1 augusti, — menade
Kamilla. &
— Och på Saviniemi lysa åtminstone fem stjärnor
hela sommaren igenom, — sade Svante med artig röst.
— Om ni äro gemena, få ni alls ej höra något,
— hotade Kamilla, som likväl hade en gruflig lust att
deklamera hela stycket.
— Vi äro tysta som fiskmåsar, — sade Masse och
nöp i detsamma Effi i armen, så hon skrek och gaf
honom en örfil med vänten hon stickade.
har hon tusen tänder?
»Nu stundar julens högtid,
O, må vi den älska...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
