Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
INÄR MAN INTE HAR MÖBLER.» 165
«När man inte har möbler.’’
(Upptåg i en akt.)
Anna hade anländt, utom Svante. Denne, som gick
sista terminen i skolan och snart skulle börja sina
tentamina, hade önskat få ett enskildt rum för att kunna
läsa mera ostördt, och tanterna håde för hans skull hyrt
ett rum på andra sidan farstun. Fritz Amatus, som
hittills varit Svantes bolagsman, hade fått en ny kamrat,
vid namn Mikael Stubb, i hvardagslag »stubben» kallad,
en nybakad, tioårig, menlös normalskolist.
Det var aftonen innan Svante väntades. Sällskapet
satt vid: kvällsvardsbordet och inmundigade ölost och
helkokta potäter.
— Det är ett spektakel, — utbrast tant Dika med
rynkade ögonbryn, — möblerna till Svantes rum komma
först i öfvermorgon. Till dess får gossen stackare sofva
på bara golfvet och sitta, som turkarna, på sina ben,
— tillade hon leende.
Tant Dea märkte icke skämtet, hon blef lika be-
stört, som om man bjudit henne att tillbringa sin natt
i portgången. — Å, den stackars gossen, tänk hur han
skall frysa, inte kan du väl...
— Nej, nej, — skrattade tant Dika, — du förstår
väl, att jag skämtar. Vi skola låta flytta in en järnsäng
och en stol, så reder han sig nog de första nätterna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
