Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN NY HEMLIGHET. Ty
En ny hemlighet.
Ibn Dika satt en höstafton och rensade lingon i mat-
salen. Det behöfdes så mycket af den varan, ty siden-
svansarna äro, som man vet, mycket begifna på allt
hvad bär heter. Höstsolen hade nyss krupit ned bakom
stenhuset midt emot, och tant Dea tände lampan samt
satte sig med sin stickstrumpa i gungstolen.
Från rummet på andra sidan farstun, där studeranden
Svante Pingelbom bodde, hördes allt emellanåt de
melankoliska tonerna af en fiol, och hvarje gång denna
jämrade sig i en långt utdragen »cadens», suckade tant
Dea och såg bort till sin syster.
— Stackars gosse, han är bestämdt olyckligt kär!
— Prat, — sade tant Dika raskt, — han åt för
mycket af kålsoppan i middags, af det brukar humöret
bli knarrigt. När jag i min ungdom någon gång fick
det infallet att bli sentimental, gaf mamma mig en god
portion rabarber, och det ställde allt till rätta igen.
Men hos dig var det medfödt och trotsade alla hus-
kurer.
Sidensvansarna begynte småningom troppa in och
slå sig ned med sina arbeten kring lampan. De drogos
af en oemotståndlig makt till tant Dikas närhet, där
kändes luften så frisk och trygg, och hon hade alltid
några hälsosamma korn att strö ut åt dem. Effi brukade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
