Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EFTERSPANINGAR, 18 5
— Ack, du milde, det var visst Jana, som grät i
går. Jag hade stängt in henne, och hon försmådde att
gå ut genom fönstret.
— Hvem är då Jana? — frågade tant Dika.
— Min kära kisse, — sade fröken, och lockade
Jana till sig. — Hon är så obegripligt snäll och så efter
MISS
— Men nog var det barnskrik vi hörde och inte
en katt, — sade Svante, som fann sin värdighet för-
närmad. — Skulle jag ej kunna skilja mellan barn- och
kattgråt ?
— Nå, då var det visst skomakarens Kalle här i
kammarn bredvid. Föräldrarna äro elaka mot det stackars
barnet, och han skriker ofta.
— Huru gammal är han? — frågade Spirea med
en sista skymt af hopp.
— Så där en två år, — svarade strumpfröken. —
Vill herrskapet se honom, det är en så söt gosse? —
Och utan att vänta på svar, steg hon upp och gick in
till grannarna, därifrån hon strax återvände, ledande en
liten knubbig, osnuten pojke vid Dans ålder. Han gick
med nedslagna ögon och sög på en brödbit, utan
att våga se upp. Spireas hjärta flög honom strax till
möte. Näns man misshandla dig, tänkte hon och strök
undan gossens tofviga lugg, hvarvid ett par mörkblå
ögon förundrade tittade på henne. Tant Dika fann en
sockerbit i sin ficka, och Svante en bit lakrits, det blef
kalas för den lilla smutsnosen.
Men ack, det var ändå icke Dan; till och med
Svante måste medgifva, att han tagit miste. Den gamla,
beskedliga strumpfröken och hennes katt kunde omöj-
ligen misstänkas för att gömma den förlorade, och icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
