Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ETT SPÅR. i 191
glad, att han icke var denna otäcka kvinnas barn. Något
spår af likhet kunde heller icke upptäckas mellan dem.
— Har ni bortfört honom? — frågade tant Dika
åter med stark betoning på hvarje ord.
— Ja, — kom det öfverraskande uppriktiga svaret.
Kvinnan tycktes trött vid förhöret och gick mot dörren,
som om hon velat undkomma vidare frågor.
— Stanna! Där ute står en polis. Ni kommer
ingenstädes, innan ni besvarat mina frågor.
— Såå! Med hvad rätt kommer frun hit och
blandar sig i annat folks affärer?
Kvinnan vände sig hotande om och hennes svarta
ögon blixtrade.
— Med dens rätt, som ett helt år tagit vård om
det öfvergifna barnet, — sade tant Dika fast. — Med
deras rätt, som varit i föräldrars ställe för det fader-
och moderlösa barnet...
— Huru vet ni det? — afbröt henne kvinnan
trotsigt. — Vet ni, hvilka som äro hans far och mor,
vet ni, om de lefva, eller ej, jag trotsar er att veta det.
— Pi den lapp, som var fastsatt vid gossens kläder,
då vi hittade honom, stod, att han hade hvarken far
eller mor, — vågade Spirea för första gången infalla.
— Vi ha trott honom vara fader- och moderlös.
— Ha, ha, ha! Man tror så lätt allt möjligt här i
världen. Men jag säger frun och fröken med, att jag
inte ämnar låta pumpa ur mig, ord för ord, hvad jag
inte vill säga, och att herrskapet gör bäst i att nu gå
sin väg.
Den andra kvinnan uppträdde nu till den för-
orättades försvar. Hon gick mot dörren, öppnade den
och sade med en röst, som lät hvarken artig eller vänlig:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
