- Project Runeberg -  Familjen Himmelstjärna och Sidensvahnska bolaget /
197

(1892) [MARC] Author: Toini Topelius With: Gerda Tirén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

DANS HISTORIA. | 197

det slutligen lyckades henne den där söndagseftermid-
dagen vid gamla "kyrkan. .

— Hvarför i all. världen kunde hon. ej kon: till
oss och berätta hur det var, i stället för att stjäla gossen
en gång till? — sade” Kamilla uppbragt.

— Hon var rädd för ansvaret naturligtvis. Och
så var hennes natur nu en gång oärlig och hon fann
det bekvämare att handla i smyg, än öppet och ärligt.
Hon träffade på en kvinna, som skulle emigrera till
Amerika öfver Köpenhamn, och som mot förespeglingar
om en stor belöning, åtog sig att medföra gossen och
aflämna honom enligt uppgifven adress.

— Oj, oj, oj! — suckade Effi. — Vid det här laget
är vår älskade lilla Dan således i Köpenhamn! —
Tårarna glänste i hennes ögon, fastän hon skrattade.

— Värre hade det varit, om han rest till Australien,
— tyckte Masse. — I Köpenhamn kunna vi ju alltid
hälsa på honom, när vi besöka syster Angelika. Jag

r lika bekant i Köpenhamn, som i Helsingfors ...

— Skryt lagom, bror Masse. Minns du, när du
trodde att Amagertorv var Kongens Nytorv, och när du
trafvade långt bort till »Rolighedsvei» för att komma till
Tordenskjoldsgade ?

— Nå ja, syster Spitsnos, den bästa kan taga miste
ibland, — menade Masse.

Det gick en rund stund, innan sidensvansarna
kunde få i sig tanken, att deras älskling var borta i ett
annat land, och att de aldrig mer skulle få anse honom
som sin. De måste ju vara glada, att han fått sitt eget
hem, men o, hur de skulle sakna honom och alla
sina små omsorger om honom. Och hvad madam
Pullonen skulle gråta, när hon aldrig fick se honom mer!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:00:53 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/himmelstj/0201.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free