- Project Runeberg -  Smärre skrifter af medicinskt innehåll / 1 /
139

(1829-1846) [MARC] Author: Israel Hwasser
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Hostans lon har af några blifvit uppgifvcn såsom
chäräk-teristisk. Den är enligt Schönlein metalliskt
klingande, enligt Sachs skällande o. s. v., men det torde vara
orätt att dervid for mycket fästa sig, emedan den enligt
alla dessa uppgifter tilIsammanstagna niaste vara mycket
föränderlig* Hostan är i allmänhet sträf, ihålig och djup,
och i mån af inflammationens häftighet torr eller förenad
med sleinmig expectoration. Röstens förändring är ej
heller så egen och utmärkande som i laryngitis. Den
är hes och svag, stundom skonande, stundom, ehuru
visst icke alltid, något klingande eller pipande. Någon
gång är hesheten stor ända till hväsande. Andedrägten
är väl mycket besvärad, men icke i den grad som i
laryngitis och bronchitis.

Prognosen i denna mindre vanligt förekommande
sjukdom är väl ganska betänklig, men dock på långt
när ej så svår som i laryngitis. Febern är häftig, men
plägar hafva en rent inflammatorisk charakter och
derfö-re har man af ett tidigt och fullständigt verkställande af
den antiphlogistiska methoden mycket att hoppas.

Behandlingens hufvudmoment består uti -det tidiga
bruket af rikliga bloduttömningar. Åderlåtning bör
användas sä tidigt som möjligt samt, efter kort tid och sfi
snart tecken till exacerbation visa sig, förnyas. Eftec
det feberns häftighet blifvit bruten böra, om
localsym-ptomerna dock fortfara, iglar användas. Af invärtes
medel torde väl, efter det laxermedel först blifvit användt,
calomel i refracta doser vara det tjenligaste. Möjligen
kunde äfven kräksalt eller salmiak, i synnerhet i de fall,
som förntgåtts af chroniska lidanden i
tespirationsvägar-nes slemmembran, någon gång förtjena att försökas, men
man har dock skäl, att anse dem för mindre tillförlitlig
ga än calomel. Af sedativa incdel, är hyospyamus
passande såsom tillsats till calomel, samt sleinaktiga och olj-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:01:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hismarre/1/0147.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free