Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tietecken till lif ansés likformigheten af det lefvandes
reactioner emot olikforrniga yttre inflytelser; och såsom
ett villkor för vissa former, ander hvilka lifvet yttrar sig,
fordras en egen materiens bildning eller organisation,
hvilken åter är att betrakta såsom lifvets första verkan,
ty lifvets förmåga att likformigt reagera emot olikforrniga
intryck gifver sig allmännast tillkänna just genom
bibehållandet af bildningens likhet, under det beständiga
påträngandet af yttre krafter, som sträfva att förändra det
bildade, och genom förmågan, att för detta ändamål till
liknrtadt med sig förvandla det olikartade hos den yttre
naturen, att vid olika grader af den yttre temperaturen
alstra en sig alltid lik inre värme och att bibehålla
formen af sitt slägte hos fortplantade efterkommande. ”Der
höchste Character des Lebens bleibt ein zweckmässiges
Wirken aus einem selbstthätigen Princip, Hessen Ziel
die Fortdauer des Wirkens selber ist.” — Några
moderna, på den organiska verldens classification
inverkande åsigter, ibland hvilka den, som har till grundsats: att
alla högre bildningar äro sammanfattningar af de lägre,
och att skiljaktigheten emellan dem icke beror på annat
än olikheten uti graderne af deras utbildning, blifva af
Förf. rättvist förkastade; och i följd af sin åsigt af
lifvets psychiska betydelse hemtar han principen för de
organiska kropparnes indelning ifrån de organer, genom
hvilka inom djurriket den psychiska inflytelsen på det
iftomatiska bemedlas, d v. s. hjernan, ryggmärgen och
nerverne. Den organiska verlden sönderfaller således i
tvenne stora hufvudclasser — de som hafva nerver, och
de som sakna dem. Till de förra hänför Förf. alla djur,
och antager således hypothctiskt nerver äfven hos dem,
der de ännu icke blifvit empiriskt kända. Till de
sed-nare växterna, hvilkas positiva charakter Förf. anser
vara deras inre utaf stela celler och kärl, som ej
förgrena sig, bestående väfnad. Djuren indelas i sådana, sont
hafva en verklig, uti en vertebral pelare innesluten rygg-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
