Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gång bero under denna period egentligen och nästån
endast af den positiva kraften. Finnes ej denna, hjelper
magtens stränga utöfning föga eller intet. Man kan tvin«
ga menniskan till ordning, men icke till förädling.
Äfven i menniskans förhållande till den yttre
verlden visar sig kärleken såsom det sanna och högsta
uttrycket af hennes väsende. Hon synes väl i många
af-seenden träda fram blott i strid med naturen och
tillkämpande sig välde öfver densamma, men detta är blott
den negativa sidan af hennes verksamhet åt detta håll.
I sin .sanna menskliga höghet visar hon sig såsom natti«
rens fridsälle vårdare. I det förra afseendet, eller
såsom eröfrande eller kämpande för sitt välde, visar hon
sig egentligen i förhållandet till den anorganiska verlden,
då deremot hon, såsom vårdare, vänder sig emot den
högre och ädlare sidan af den organiska.
Den nyaste historien har i afseende på menniskans
förhållande till den henne omgifvande naturen
hufvudsak-ligen fått sin rigtning ifrån en verldsåsigt, som väl i
förvånande grad utvidgat hennes välde och äfven
betydligen förhöjt hennes förmåga af vård, men som dock är
anthropologiskt falsk. Principen för denna åsigt är
tydligt uttalad af dess egentlige upphofsman och anförare,
Baco de Verulam, då han säger: ”finis scientiarum
est commodis humanis inservire” et ”genus humanum
novis inventis et copiis, novis operibus et potestatibus
con-tinuo dotare”; och hvem är den, som icke fått höra
denna mästarens mening i mångfaldiga former återupprepas
af den sednare tidens oräkneliga utilitarierl Den
vetenskapliga forskningens ändamål är sanning och icke den
förbättring af menniskans timliga välstånd, som deraf
möjligen sedermera kan blifva en följd. Yi hafva
ofvanfö-re ytlrat, att det mägtigaste hindret för utvecklingen af
menniskans innersta grundkraft och hennes deraf beroende
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
