Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Klostret i Vadstena. Historiskt utkast af C. Silfverstolpe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
25
JKLOSTRET I VADSTENA.
37
orsaker, som förmådde konung Karl att d. 25 April 1452 gifva
trenne bland munkarne befallning att utan föregående ransakning
afsätta så väl abbedissan som konfessorn Magnus Unnonis.
Munkarne, som icke funnit dem skyldige till detta straff, vägrade att
fullgöra den kungliga befallningen, och biskopen i Linköping fann
ej heller, vid sin kort derefter förrättade Visitation, någon skälig
anledning att afsätta dem. Möjligt är att klosterfolket ansåg
abbedissan och konfessorn oskyldiga, men dristigt hade det varit af
konungen att obefogadt gripa så kraftigt in i kyrkliga
angelägenheter, och då så väl abbedissan som konfessorn genast frivilligt
afgingo, »på det att icke någon skada eller kunglig onåd måtte
drabba klostret», förefaller det som om en beräknande klokhet
förmått dem att derigenom söka förekomma den verldsliga maktens
våldsammare åtgärder.
I de afgåendes ställe valdes Katarina Benktsdotter och
Botul-fus Haqvini. Kort efter deras tillträde till sina embeten
drabbades båda konventen 1453 af barmstrålen från Rom. Föreståndaren
för s. Britas lius Ericus Vastonis hade tändt den påfliga vreden,
man vet ej huru. Kapitlet i Linköping fann detta straff obefogadt,
och man beslöt att genast afsända till Rom tvenne af munkarne
för att blidka tjenarnes tjenare. Härtill utsågos den nyss afgångne
konfessorn samt Olavus Guimari. Deras uppdrag blef lyckligt
utfördt och den sistnämnde blef året derefter uppsatt på biskopsstolen
i Vesterås, hvilket visar att han funnit nåd inför påfvens ögon.
Äfven konung Karl sökte utplåna det dystra intrycket hans
obevekliga viljá rörande abbedissans och konfessorns afsättning lemnat
hos klosterfolket, genom att ingifva sin egen åttaåriga dotter
Birgitta i klostret. Hon invigdes 1455 af erkebiskopen i Upsala Jöns
Benktsson. Konungen var sjelf närvarande och.högtidligheten
ökades genom en talrik samling af förnäma herrar och damer. Utom
konungens dotter vigdes fyra andra jungfrur på samma gång. Hela
koret och en del af stenläggningen fram till nunnornas port
betäcktes af tapeter och kläden, och pipare och lekare gingo
framföre nunnorna ända till dörren, som förde in i deras nya hem.
Ingen sorg spårades i den unga konungadottrens ansigte, ingen
saknad af den prakt och glans, som lion så tidigt skulle
öfvergifva; då hon slutligen öfverlemnades till abbedissan, skyndade
hon ifrån sin faders armar och till systrarna, längtande’ att såsom
de försaka verlden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
